Tänk att det kom snö till slut

Hur var det den gick nu den vackra dikt som är skriven av Viktor Rydberg, Tomten. Tänk om han visste vad den skulle leta sig in i alla sinnen och vrår när han skrev den tror det var 1881. Så vacker och gripande.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne; 

Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne. 

Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken. 

Undrar var den tomten är nu, skulle vilja ha en sådan tomte som pysslar om och ser till att allt är klart till jul.

Att alla som ska fira den mår bra och att alla får äta sig mätta. En önskan svår det vet jag, en del äter så de inte kan stå upp utan måste ligga och jäsa på en soffa, andra svälter och en del får inget alls i sin tomma mage. Tänk hur världen kan se ut, inte rättvis alla dagar. Att det finns i överflöd hos en del och inget hos andra, undrar vem som gjort den fördelningen från början.

Julen är inte till för att man ska ha allt man önskar sig,  många har glömt eller inte vet varför man firar jul i vårat avlånga land. Se på himlen och se om du kan se en stjärna, en stjärna som leder dig rätt i livet som stjärnan gjorde med Maria och Josef den där långa natten den 23 december för så många år sedan. Om man finner sin stjärna och följer den så hittar man lugnet och harmonin i livet. En stjärna har många uddar man kan luta sig mot, den lyser upp ditt mörker med sitt ljus. Luta dig tillbaka och lyssna på vad din stjärna säger till dig, blunda och tänk igenom det stjärnan sa till dig. Min stjärna leder mig till ljusare tider och lyckligare stunder.

Känner en viss spänning i min kropp idag, imorgon är det dags. Dags för röntgen, sen får framtiden utvisa vad som komma ska. Oro för den trånga tub man ska åka in i, oroas kanske i onödan. Men har varit med min dotter en gång så jag vet hur det ser ut och det är trångt. Får ta med en lugnande skiva och blunda. Har sån underbar kille så han åker 20 mil extra för att komma med och skjutsa mig till röntgen. Och dottern kanske följer med också, lugnande att veta att man har med sig sina närmaste en sådan gång. Vetskapen om att de finns och följer mig är en lugnande känsla som jag försöker hålla kvar men inte så lätt alla ggr.

Vi får se vad dagen utvisar. Imorgon alltså, imorgon i framtiden. En ljus framtid syns där i min stjärna.

Vad skönt det är att leva, sen får man sig en törn då och då, då är det en himla tur att stjärnan har sju uddar som kan fånga upp en. Min stjärna har det iallafall.

Sista november och första advent har varit

Idag kom advent tidigt redan i november, men en mycket blåsig och regnig advent. Advent ska ju vara vacker.
Och idag är det Anders dagen, gamla sägen som säger Anders braskar, julen slaskar. Så då får man se fram emot en kall jul kanske. Åtta grader varmt och solsken ute. En vacker sista novemberdag. Dottern och jag ska göra julfint då vi inte firar jul tillsammans i år. Tråkigt men det är ju så att världen rullar på och förändringarna står för dörren varje dag. Livet förändras och det gäller att göra något positivt av allt som händer även om det känns tungt vissa dagar.
Imorgon ska man få åka till Stockholm, till storstaden men inte för att roa sig, ska ta farväl av min fasters man. Känns konstigt, han har ju alltid funnits när jag levat, och då måste det vara ännu mer annorlunda för min faster som levat med honom så länge. Jag är ju unga 45 år så då kan man ju tänka sig hur det kan kännas. Delat allt i både glädje och sorg. Och konstigt att inte säga faster K och farbror P längre. Man kan ju tom adressen utantill, de har samma adress som när jag började skriva egna julkort och skicka vykort när man var ute och åkte runt i världen.
Ja det är inte lätt att se det positiva i detta, men man får minnas och glädjas över det som varit. Minnen kan skänka glädje i det svåra som man tvingas att gå igenom. Inte alltid man kan välja, fast numera ser jag begravningen som ett fint sätt att ta adjö av de människor man kommit att älska genom livet. Det är inga lätta timmar att gå igenom, men sången och minnena hjälper till att acceptera att någon lämnat en, inte kan vara delaktig i det som sker i livet längre.

Advent som var i söndags, då tände vi ljus och myste med fika tillsammans med J:s familj. Sen var det julmarknad, vilket inte var som det brukar, varmt och ingen snö höstkusar och regn. Men mysigt att gå tillsammans och bara vara.

Nu är det bara en vecka kvar till röntgen, känner viss oro över det hela, ska ju vara så trångt därinne så känslan av panik kryper närmare men man får försöka att klara av det. Det är ju ett hjälpmedel för att se vad som händer längre fram, som min vän säger " Det är bara att bita ihop", inte så lätt alla dagar men man får göra det bästa av det hela.

Ser mig omkring och inser att ryggen har ställt till oreda i min lägenhet, tänk den dag jag blir bra i ryggen, då ska inte jag sitta på en hel månad förrän allt ser perfekt ut och alla saker är sorterade och det som ska sparas på ett ställe och det som ska bort på ett annat ställe. Ska bli så skönt.
Men ska se om inte dottern kan hinna och plocka undan det värsta så vi får adventssnyggt.

Senare idag är det dags för vattengympa, får hålla mig till den sporten jag. Har provat lite annat men det funkar inte alls. Hopplöst känns det vissa dagar när hjärnan och jag är överens men kroppen säger stopp det där klarar du inte. Då sköljer en våg av besvikelse genom hela kroppen och tårarna är nära att rinna över.
Det är då man får hämta styrka och inse att man inte är gjord av sten. Man får ha ont och man får "bita ihop".
Inte klaga, man ska vara duktig. Hela tiden. Det är så man är fostrad.

Ha en skön sista novemberdag och njut av december.
1 december är den 335:e dagen på året i den gregorianska kalendern (336:e under skottår). Det återstår 30 dagar av året.

Glögg, decembers värmare i kyliga dagar

                                                           

Hemlagad glögg

Kock: recept.nu redaktionen TV-program: Övrigt 

Visst är det roligt att kunna bjuda på glögg som du lagat alldeles själv? Det här är ett enkelt recept som ger förvånansvärt välsmakande resultat. Tänk på att kryddorna ska ligga i brännvin i fyra dagar.

2 bitar hel kanel
12 hela kryddnejlikor
2 bitar hel, torkad ingefära
1 tsk hela kardemummakärnor
3 pomeransskal
2 dl russin
2-3 dl okryddat brännvin
2 flaskor enkelt rött vin
2-3 dl socker
Till servering:
russin och mandel

FOTO: TV4

Gör så här

1. Lägg kanel, nejlikor, ingefära, kardemummakärnor, pomeransskal och russin i burken. Häll på brännvin tills kryddorna är helt täckta. Förslut med tättslutande lock. Låt stå och dra i fyra dagar. Skaka burken då och då.

2. Sila av vätskan i en kastrull. Tillsätt de två flaskorna rött vin samt 2 dl av sockret. Värm försiktigt på svag värme tills sockret löst sig. Smaka av om du vill ha mer socker. Häll upp på flaska och förvara svalt. Glöggen håller sig minst tre månader men brukar vara urdrucken långt innan dess.

3. Glöggen hettas upp vid serveringen men får inte koka. Servera med russin och skållade mandlar.Tips: De blötlagda russinen kan skiljas från kryddorna och användas i en fruktkaka eller hemgjord parfait men ska inte serveras till barn.

Kylan biter sig fast o kyler ner allt som kommer i dess närhet

Kylan är här nu, man kan ju hoppas att det är tillfälligt bara. Var o tog mig en tur i simhallen, njöt av det varma vatten som vi har i vårat badhus uppe i relaxavdelningen. Skön avkoppling för kropp och själ. Så skönt att bara ligga o flyta i det varma vattnet, känna känslan av lindring i kroppen som tyngdlösheten ger tillsammans med det varma vattnet. Datum för röntgen har kommit i postlådan, glad över att det kom så snabbt. Olyckligtvis så krockade det med julbordet jag och J skulle gå tillsammans på. Först en konstig blandad känsla av glädje över kallelsen på magnetröntgen, sen datumet och en våg av besvikelse som sköljer igenom kroppen. Men glädjen av kallelsen tar överhanden, tänk att det bara är en vecka sen den blev skickad från ortopeden.
Och den underbare kille som jag eller rättare sagt det var han som hittade mig först kommer med ett förslag så jag kanske eventuellt kan delta på julbordet tillsammans med honom känns som bubblor i kroppen.

Efter badet kliver jag ut ur dörren och upptäcker en hemsk halka ute, regnet kommer ner och fryser till is på backen. Hoppas det är övergående, gillar verkligen inte halkan, den där byrån som jag inte ville kasta kanske fortsätter sin vandring i släkten. Dottern undrade lite försiktigt om hon inte kunde spara den för att ha vid eventuell flytt i framtiden. Efter simturen besökte jag min kära barndomsvän, på en kopp kaffe var det tänkt.
Blev både kaffe och middag. Gott såhär på fredagen, härligt och sitta ner och prata och käka litegrann.
Känns konstigt att vara ensam såhär en fredagskväll, var längesedan nu. Ska ta och krypa ner och sova strax, imorgon är en ny dag med nya förutsättningar, hoppas att ryggen håller sig lugn så man kan ta en simtur innan man ska försöka få något lite gjort. Inte lätt att se allt som behöver göras när man inte orkar. Sämsta är att allt jag gör just nu är halvgjort då jag inte fixar att göra färdigt det där sista. Men sömn är gott iallafall
det funkar ju nu så det får man vara glad över, till skillnad från i vintervår då det blev ca - timmars sömn varje natt i några månaders tid. Sömnen är viktig för mycket.

God natt

I rasande fart

Vilken ovanlig november månad vi haft, den annars mörka och trista månaden har varit ömsom regning och ömsom solig. Värmen har funnits vissa dagar, november som brukar vara så kall annars, idag när jag tittar ut så är det vitt av frost. Bara snön kommer till första advent och lyser upp mörkret så får man vara nöjd.
Och att det inte blir slask och halka av det hela utan att det får ligga och vägarna håller sig torra och fina.
Gillar inte november sådär annars för det händer mycket tråkiga saker i vår familj och släkt just i denna månad.
Och så även denna mörka november, min "fille"-farbror avled den 8 november, min kusin och faster fanns hos honom hela sista dagen och höll hans hand in i det sista. Skönt att veta att han inte var ensam sin sista stund på jordelivet. Nu återser han snart mina föräldrar och andra nära och kära. Jag tror på livet efter detta som man går igenom. Ett liv i ljus och glädje, utan smärtor och sorg. Att ständigt få skratta och känna glädje, se sin familj som man lämnar kvar, ser hur de sörjer och sänder minnen och glädjen som får sorgen att kännas lättare att bära.
Var tid i livet har sin gång, men man saknar alla som försvinner och sörjer att man inte tagit reda på tiden bättre. Som in farbror som var mycket delaktig och deltog i familjestunder så ofta de kunde och hade tillfälle.
Glad över mailet jag skrev till farbror som han fick uppläst sista tiden han levde, inte lätt att skriva brev till någon som man vet kommer att försvinna ur ens liv, men vet nu att det skänkte mycket glädje till honom så glad att jag fick modet att skriva. Önskar mer av mig själv, att man agerar och inte bara tänker att man ska göra saker.Utan också gör dem.

Men visst finns det glädjestunder i denna dystra månad, någon fyller år, tjejmiddag, dessa viktiga stunder som man ska vara rädd om med sina vänner. De finns kvar när det blåser hårt och man känner sig helt borta i livet,  men man måste våga sträcka ut handen och be om den hjälp man behöver. Inte säkert att den som står där och vill hjälpa vet hur den ska göra eller vad man ska säga. Det krävs mod från båda håll för att våga både ge och be om hjälp.

Ankh-korset: Evigt Liv

Sen fortsätter min vandring genom livet med halvt sjukskrivning, vattengympa och andra aktiviteter för att stärka min kropp så jag klarar jobba heltid igen och även att man orkar göra precis det man tänkt sig när man vaknar upp på morgonen. Känner sån styrka från min dotter och min kille, min bästa vän, min familj och mina andra vänner, de hjälper mig att försöka äta rätt så min vikt rasar av mig, nästan lika svårt som för en alkolist att sluta dricka sprit. Det var lättare att sluta röken än att sluta med sockret kan jag lova. De puffar mig och motiverar mig att orka träna trots värkande kropp, måste ju träna om jag ska bli bättre.

Jag hyser stor respekt och beundrar till de som är med om olyckor och klarar träna upp sig och komma tillbaka, man börjar förstå vilket jobb de gör för sig själva. Viljan och styrkan som finns i deras kroppar och själar, vilken levnadsvilja det finns. Och då är inte mina problem så stora längre, trots att den smärta jag känner kan ingen annan uppleva och inte heller jämföras med andras smärta. Alla upplever olika sortsers smärta, men kan säga att tröskeln för smärta blir högre och högre. Hur man nu kan bli van smärta, men så känns det. 

Så man får kämpa vidare, vill ju delta i livet med rusande fart och hoppa och studsa, sitta och mysa utan att behöva gå upp och vandra runt för att kunna sitta igen. Och det är ju bara jag själv som kan göra allt det här, men utan det stöd jag har från alla och speciellt J, så skulle jag aldrig orka allt det här. 

Vilken härlig känsla det är att längta till den man älskar, veta att vi ska tända första ljuset den första advent, för första gången tillsammans. Vakna på morgonen och se allt det vackra som finns den här speciella söndagen, tända ljus och dricka en kopp kaffe, mysa till en god frukost. Hitta andra vägar till fika i år, inte nybakade pepparkakor och saffransbullar som hör till, Den speciella doften som sprider sig runt fikat av saffran, kaffe, pepparkakor och tända ljus. Var hittar man den doften tro. I min älskades famn kanske, en puss till kaffet kan funka kanske. Får prova det i år. Så snart är denna mörka november slut, det finns några speciella datum i denna månad som lyser upp, någons födelsedag och namnsdag.

Så ta vara på varandra och försök ta tag i att ringa det där samtal som ni menar men känner att det är jobbigt att slå siffrorna till . Efteråt skänker det sådan ro i kroppen. Eller köp den där blomman som du tänkt, har en arbetskamrat som är fantastisk på att handla och inte bara tänka. Beundransvärd är hon.

Puss eller lussebulle- vilket smakar bäst  :)

Ha de skönt  i adventsljuset och vara rädda om varandra...KRAM

Mörka november..

November är nog den mörkaste månaden på hela året, har många årsdatum som anknyter till tråkiga saker just denna månad. Många förluster av nära o kära, och det späds på av mörkret som omger oss tillsammans med den bitande kylan som blåser genom märg o ben.
Men man får lära sig hitta små små glädjeämnen i mörkret så blir allt lättare. Jag har många ljus tända som lyser upp mörkret. Många runt mig som sprider ljus i mitt mörker. Kampen mot vikten är tuff, men har många som stöttar mig och hjälper mig. Bara jag själv som ska finna orken att vara ståndaktig och sluta med sockret. Har hört att det ska vara ett gift lika svårt som en knarkare som tar heroin. Ska vara lika svåra att bli av med de lasterna, kan ligga något i det. Skulle finnas antabus mot sockerberoende, något som gjorde att man fick så ont i magen när man tuggade på socker så man tänkte sig före både en och två ggr. Men nu har jag klarat mig utan socker i få se nu då. I söndags så två hela dagar, inte dåligt det inte. Och idag ska det gå bra, har en god soppa på spisen som väntar på att ätas av innan jag tar mig till jobbet. Soppa är gott i höstkylan, men snart blir det ljusare tider, då är det advent och väntan på julen är här.
Undrar hur min jul kommer att se ut i år, vi som var så många för några år sedan, det har blivit förminskat med råge julaftonssällskapet. Men det är väl så det är när man blir ofrivilligt äldre. Det är då alla förändringar kommer men man kan kanske få bra förändringar i år.

Väntar med spänning på mitt julschema, vet inte än hur jag jobbar till jul, lite oroligt blir det när man lever i ovissheten, något som inte våran chef riktigt kan förstå som det verkar. Men man får ta det som det kommer med det är ju flera som undrar, inte bara jag. Det är just nu ett litet orosmoment på jobbet, alla vill ju vara lediga men få som vara lediga i alla 3 dagarna. Önskar att jag är det i år men man får ju sällan sina önskningar uppfyllda när det gäller schemat när det kommer. Blir oftast massa diskussioner alla har något att komma med som de inte gillar med sitt schema. Men det är bara att vänta, den som väntar får se. Förhoppningsvis iallafall.

Ska besöka mamma o pappas grav till helgen, har inte varit dit på ett tag, ska bli härligt att få visa J var de ligger och var de är uppväxta. Min bror bor ju där med, så vi får se om han är hemma. Så går den helgen
med bilåkning igen. Inte bra för ryggen men men vissa saker är sköna att göra ändå för själen och då får ryggen bita ihop.

Snart är det helg och min hjärtevän är hos mig igen, saknar honom mycket när vi inte är nära varandra. Men det är en skön längtan efter hans famn, hans röst, hans lugn och hans själ. Hela han skänker mig en sån härlig känsla av trygghet och en framtidstro som är så stor.
Och mins syskonbarn kommer på besök i Torsby till helgen, det ska jagas älg igen. Den årliga jakten går mot sitt slut och boxarna är fyllda med kött från den djupa skogen.
Så går min dag mot instämplingstid igen Bäst o få i sig soppan så man får åka till jobbet.

Väntar på att få tända ljus som skänker värme och ljus i den mörka novembertid.

Rosa rosor och sjuskrivning

Vilken härligt bubblande känsla en vacker bukett rosor kan skapa inombords. Vackra rosa rosor, ståtliga och höga i en vacker vas som inte tar det vackra av rosorna utan förhöjer känslan av buketten ytterligare. Tack älskade för den känslan du gav mig. Du ger så mycket av dig själv, du får mig att känna mig värdefull och behövd. Min självkänsla blir starkare för varje dag och livet ser så ljust ut trots min rygg som lever apa hela tiden.
Men snart ska jag bli bättre, bra kan man aldrig bli men man får göra det bästa av situationen även om det är svårt att se vissa dagar när hela kroppen värker, när inte kroppen vill göra allt det där som jag vill.  Allt man håller i handen far till golvet, helt oförklarigt så tappar man mer i golvet när man har svårt att böja sig ner för att plocka upp det. Känner mig lite bättre efter ett par veckor med sjukskrivning, har haft ork att träna lite mer när man inte är tvungen att lägga sig när man kommer hem för att orka med nästa dag. När man någon natt kan få lite sömn för att inte kroppen värker så mycket så man vaknar flera gånger under natten. Vaknar när man försöker vända sig och den sömninga kroppen inte klarar det själv, den behöver hjälp och mer krafter av en kropp som väcker upp en till en halvdåsig medvetenhet. Man klarar vända sig och sen är man klarvaken en stund och försöker somna om.

Men rosorna som stod där på bordet gav mig sån lycka och stärkte hela mig. En stor gest av min älskade och ett stort tack för att han är den han är.
Nu återstår funderingen ska man chansa på att de inte nickar när man kommer hem efter en liten tripp till Dalarna, att de står lika vackra o ståtliga på bordet eller ska man inte chansa och torka rosbladen innan man åker. Vet att jag kommer välja rätt, antar att imorgon har jag lagt dem att torka så jag kan ha dem kvar.
Att jag väljer rätt vet jag för det är min vilja som bestämmer över dem. Känns skönt när man klarar ta egna beslut utan att osäkerheten gör att man måste fråga om råd till allt. Ytterligare en sak som stärker självkänslan.
Ser fram emot helgen och att få åka till Dalarna, en liten utflykt till Örebro för att hälsa på J:s farmor. En helt underbar tant, till ålder gammal men i sinnet mycket yngre än de flesta äldre jag känner. Påminner lite om min egen mamma, yngre i sinnet än i kroppen.
På söndag får det bli lite träning i simbassängen så man klarar att åka hem igen. Dessa avsked känns lite jobbiga men samtidigt så vet vi att vi snart ses igen. Trodde aldrig att jag skulle hitta någon att älska och att älskas av igen. Men där fick jag TJI. Men underbart är det.

Så får vi se om jag får ett samtal från läkaren imorgon, än orkar inte min kropp jobba några längre dagar. Kanske en dag att man klarar av att jobba heltid, NEJ jag vet att jag kommer jobba heltid igen, men inte där jag är nu. Det är inte ett jobb för någon egentligen, tungt och långa dagar. Men älskar jobbet jag har, kontakten med alla människor varenda dag. Svårt att tänka mig själv på ett instängt kontor och inte träffa någon på hela dagen. Men är det det jobbet jag får och klarar av så är jag nöjd. Vill inte gå hemma och inget göra. Så den som väntar på något gott vänta aldrig för länge. En dag dyker alla pusselbitar upp och allt faller på plats för mig och min dotter.

Vackra eller hur

Livet är upp och livet är ner

Ibland ändrar sig allt, det man tror är ett vanligt ryggskott är något helt annat, det äter på psyket lite varje dag, men får styrka av en som betyder så oerhört mycket för mig. Jag hoppas han inser och förstår vilken styrka han ger mig genom att bara låta mig veta att han finns där och älskar mig. 

Igår fick jag gå hem från jobbet för ryggen och armarna värkte så mycket, lite tröst i allt var att brevet som jag väntade på anlände igår från ortopeden i Karlstad. Ska bli skönt att får komma dit äntligen och man hoppas ju på underverk även om man vet att det inte sker underverk över natten.

Idag fick det bli en liten promenad, slutade där jag brukar fast idag kom jag fram innan kyrkan stängde, gick in genom porten på sidan av Fryksände kyrka, tände 2 ljus. Ett för mina nära som inte finns vid min sida på jordelivet. Och det andra för framtiden och att mitt liv för mig och mina nära ska ordna sig till det bästa. Bad en bön om att jag ska få en framtid utan ständiga smärtor i ryggen, vissa dagar är det bättre men aldrig helt utan smärtor.

Fridfullt det är i kyrkan, känns så tryggt där. Lukten och ljuset känns såväl igen. Altaret med dess vackra fönster i bakgrunden, idag kom jag o tänka på Jesus, när han blev född. Om man tittat upp på toppen av altaret så ser man stjärnan- Betlemsstjärnan som strålar så vacker och bakom det vackra fönstret som får en att tänka på Betlehem så vacker den natten måste ha varit.

Fortsätter min promenad över kyrkogården, ner till minnelunden, bänkarna står kvar där ännu. Sätter mig ner för nu säger ryggen stopp. Orkar inte mer skriker det från nedre delen av ryggraden. 

Sätter mig ner på bänken och plötsligt så rinner tårarna ner i stora strömmar nerför mina kinder, känner hur de droppar ner på min jacka. Går inte att hejda, tänker på mina föräldrar ibland saknar man dem så mycket så det finns inte ord. Känns bra att låta tårarna rinna. Tänker så mycket på vad som kommer att hända inom den närmsta tiden. Vill så gärna leva mitt liv utan smärta och göra det som man vill utan att känna sig hindrad av ryggen.

Vill leva ett fullvärdigt liv med mina älskade nära och kära, min stora kärlek som jag hittat i en mas på ungdomens år..hihi. Man är ju inte äldre än man känner sig. Vill göra allt som vi pratar om, vill leva utan att ständigt bli påmind om att man inte kan göra det och man klarar inte det för det finns något som tar i och säger stopp.

Men det ska bli bättre sägs det och det får man tro på, har ju hittat livsglädjen efter en jobbig vintervår. Känns som jag kommer att gå o tända mer ljus i kyrkan det stärker mig betydligt när man inte har de man älskar nära sig. 

Jag hittar både styrka och tro i minneslunden, ett ställe att gå till för att sörja när man har så långt till gravar man skulle vilja besöka. Skriver svamligt idag det känner jag, men det är ungefär så som jag känner mig idag inombords. Vet precis vad jag ska göra i min framtid men inte riktigt när och hur. Man får se tiden an som det så fint heter. Och glädjas åt det man har för dagen och hoppas kan man ju alltid på att underverk sker och man vinner drömvinsten på lördag.

Fick sms av en vän idag som accepterat sitt öde och tar det med en stilla ro som det kändes av det som han skrev. Kan bara skicka värmande tankar som stärker i det han har framför sig, mer kan man inte göra. Fast man skulle vilja göra något, men vissa saker kan man inte trolla med. Trots allt det hårda och orättvisa som sker så har jag min tro till Gud kvar, han måste ju ha någon som helst mening med det han gör.

Tänk om man vann drömvinsten på lördag, då skulle jag göra mycket gott åt andra det vet jag. Men mina drömmar blev också verkliga. Ett stort hus för barn som behöver komma hemifrån tex, som behöver trygghet och värme av människor om kan ge av sig själva utan att känna avundsjuka och se ner på andra männsiskor.

Man kan inte hjälpa andra men man kan hjälpa några, om alla tänkte så så skulle många bli hjälpta, mer än när man tänker det har ingen betydelse det jag kan göra. Men om du istället tänker det lilla som jag kan göra är bättre än inte alls.

Visst är den vacker vår kyrka

Vilka skatter man har i sina gömmor

Vilka skatter man hittar när man går igenom alla sina saker, värdefulla skatter för mig som person, rätt så värdelöst för andra som inte ser det jag ser i dessa vackra ting eller fotografi. Hittade ett kort från en resa vi gjorde 1996, det år jag fyllde 30 år vilken ungdom man är. Ett kort av hela resesällskapet bestående av 13 personer, vilka dagar man hade där- En båtresa på havet, med det vackraste renaste vatten jag sett.
Bilden sitter kvar på  näthinnan och man minns med en lycka i kroppen att man fått uppleva den vackra platsen.
Minnet av den borttappade plånboken i havet när det badades med plånboken i bakfickan, min niece envisa dykningar med snorkel och cyklop, hon var så säker på att hitta plånboken med alla pengar, hon dök i en halvdag tror jag, kammade av bit för bit av botten.

Det utlovade med ett skratt och lite ironi en hittelön ganska stor om hon hittade plånboken, ingen annan i resesällskapet trodde att hon skulle hitta plånboken, kan nu tänka er minen och lyckan på en tolvårig tjej när hon kommer upp ur vattnet först med ena armen och plånboken rätt upp i luften, sen ett ljud tittat här vad jag hittat. Vilken lycka och glädje det skänkte i hela resesällskapet, man fick tillbaka något man trodde var förlorat för alltid. Och hittelönen utbetalades till lycka för den dykande glada tjejen.

Vilket gäng, en oförglömlig resa

Om man minns det lyckliga i livet så lyfts man i sinnet istället för att tynga ner sig med sorger man upplevt, och glädjen och livet blir som mycket lättare när man inte gräver ner sig och inte ser det vackra i livet.

Efter ett par år i mörkret i livet ser jag ljuset, vet att min framtid ser ljus ut. Vet att jag har många vänner och släktingar som gillar mig som jag är. Att jag har en dotter som behöver mig mer än hon förstår alla gånger själv, en underbar kille som får mitt liv att bubbla av glädje.

Så vad framtiden har i sina gömmor är man lite nyfiken på, men i slutet är det ödet och Gud som bestämmer vad som ska ske. Ibland kan man tvivla på att Gud är god med all ondska som uppstår, men han kan inte hjälpa att människan blir ond alla gånger, det är en svartsjuka och avundsjuka på att andra har det bättre som styr över ondskan. Istället för att glädjas åt den lycka man har så blir man bitter och sur för man vill ha det andra har. Man tror man blir lyckligare av pengar på banken och ett bord som grannen har, istället är det ju så att det är inte bordet som skänker glädjen, men det kan inte den bittra se för den har inga vänner runt sitt bord.

En som glädjs åt det den har behöver inget nytt bord att sitta runt, ett gammalt bord tex från loppis skänker trefaldig glädje om sällskapet runt bordet finns där, som skänker den glädje i livet som är värdefull.

Finns många liknelser i verkliga livet som man kan  berätta om, men var rädd om dina vänner.

De är värdefulla och du är värdefull för dem.

Nu ska jag plocka vidare i mina skatter, minnena av det liv som skänkts av nära o kära är den glädje så stor.

Så nu är det till att göra nya minnen som man har när man blir lite äldre. Än är man ju rena ungdomen trots denna rygg som vissa dagar känns som den levar i hundra år och sinnet i 25 år, gissa om det skapar inre konflikter när själen tror att den kan göra vissa saker som kroppen säger STOPP för.

Men en ny diet och stavar när man promenerar är rekomendationer för att man ska bli bättre så det satsas för fullt. 

Så på med ryggan och fram med stavarna.

Vackra höstdagar

Hösten dagar utan regn är så vackra och luften är så härlig att andas in. Lönnens löv som skiftar från grönt till gult och orange. Blodlönnens vackra röda färg är så underbar att titta på.

Tänk vilken härlig tid det är, nu när man ser det vackra som gömt sig i dimman av alla sorger som hängt som tunga demoner över mina axlar. Tänk vad skönt det är att leva och få uppleva denna vackra värld som omger en bara man vågar leva.

Vilken värme det varit nu ett par dagar, måste vara detta som kallas för brittsommar? Eller? Om jag tror det är så så blir det min verklighet i min framtid även om det inte är sant. Ibland kan tron vara så stark så det överröstar vetskapen, och vad har det för betydelse egentligen, ingen kommer till skada i den tron.
Min ömma rygg finns med mig, med ökade känselförluster, får se vad de säger när jag kommer till ortopeden med ryggen. Men ser just trots allt på framtiden, har så mycket vackert i livet och i höst att se fram emot.
Nästa helg blir det barndop i Lindome kyrka, ska bli härligt, inte så ofta nu som vi är samlade på ett och samma ställe. Konstigt det försvinner med den övre generationen, det är väl så det är kanske.
Man bildar nya familjer och så är det en annan som ska vara den där punkten i de yngres liv.

Men världen ser inte ut som den gjorde när våra föräldrar var unga, de fasta trygga punkterna i livet finns ju inte kvar, finns inget ställe man kan vandra tillbaka till för att känna sig trygg, fick ett besked häromdan när jag var till läkaren att jag ska till ortoped i Karlstad, lite ledsen och förvirrad så tänkte jag tanken att jag måste ringa till mamma och berätta, gissa om det kom en tår när jag satt med luren och insåg att det går inte ringa, hon finns ju inte där i andra änden på luren med sin trygga röst som gjorde mig lugn.
Har förstått att det alltid kommer finnas stunder man vill prata med sina föräldrar även om de inte finns med längre, går ofta till minneslunden då de ligger så långt borta för ett besök när man vill prata med dem.
En svunnen tid men bättre att minnas och glädjas åt alla härliga saker man fått uppleva, allt de gjort för en när de levde.

Bättre att minnas glädjen än att begrava sig i sorgen, mina föräldrar var levnadsglada och skänkte så mycket glädje till andra, mer än de någonsin kunde ana själva. Fanns alltid tid för en hjälpande hand till de som behövde, en kaffetår och ett samtal när någon behövde ha ett öra som lyssnade utan att de dömde och tillrättavisade. Alla som kände min mamma o pappa vet ju att elva"tåren" var dagens höjdpunkt, man önskar ju att de fått vara med och se vad det blev av min dotter och hennes kusiner och nu även kusinbarn och kusinbarnbarn, men samtidigt vara tacksam för att de alltid funnits till hands och försöka leva och se ljuset i det de gav andra i livet.

Och nu blir det barndop nästa helg som sagt, min systers andra barnbarn, ska bli så härligt. Får hoppas att det blir lika vackert väder som vi har nu, och att jag fått min remiss, är nervöst att vänta på  något som man inte vet vad det blir av i framtiden. Planerar och sorterar mitt liv för en lättare framtid, söker nytt jobb som min rygg ska gilla bättre. 27 år under samma tak är en trygghet som heter duga men samtidigt innehar man en större kunskap än man själv anar förrän man blickar tillbaka och funderar över allt man lärt sig under sina år, inte många i dessa dagar som har så lång arbetslivserfarenhet, utom mina arbetskamrater. Vi har alla varit under detta tak mellan 17-42 år bara cheferna som inte använt samma tak som oss. Men ser det bara som meriter av kunskap och kundkontakter.
Snart kommer advent och skyltsöndagen, glitter och ljus överallt, förväntansfulla barn som tindrar och väntar på tomten. Så visst är hösten med alla förberedelser inför vintern och julen härliga trots att oktober och november är så mörka trista månader.

Fast oktober går ju fort, det är ju tiden för den heliga älgjakten, inget för mig men kan höra intresset för de som håller på med jakten, glädjen och lyckan när den ljuvliga tid är här. Gemenskapen i jaktlaget och alla historier som skapas under den mörka tiden. Ett sätt att få den tiden ljusare, jakten är nog ett snäpp viktigare i glesbygden än i storstan.

Nu ringer min telefon...det är min framtid som ringer så vi får höras en annan dag.
Ha de gott

Mârten och spondylolisthes

Mârten i Torsby, en tradition lika viktig för ortsborna som julen och påsken är. Ett vimmel av människor från alla hörn och kanter, många utflyttade passar på att besöka hemorten just under dessa dagar. Många kära återseenden och så den traditonella kålen som hör mârten till. Minns och blir längtansfullt påmind om mamma o pappas speciella kålrätt, alla människor som var där och käkade under mârten. Mat fanns till alla, stora som lsmå. Brynt kål med stuvning och stekta köttbullar i en gryta, kålsoppa i en annan. För de som inte gillade kål fanns där köttbullar och potatis med sås och lingonsylt. Alla skulle bli mätta och alla skulle ha något de gillade.

Till alla dessa rätter serverades det givetvis nybakad "kaka", en  smörgåskaka som smakade gudomligt. Tänk den samlingsplats för nära o kära det var där hemma hos mamma o pappa. Det är som när en generation försvinner så försvinner den fasta punkt som syskonen och deras familjer samlas och umgås på. det är mycket som går i graven med en generation.
Så denna mârten hade jag fullt hus, 7 st som övernattade i 2 rum och kök, snacka om att där det finns hjärterum finnes det stjärterum. Det blev inte mammas kål men väl köttbullar och potatis.

Fredagens mârten startade med dundersol och värme, helt underbart väder för årets marknad, själv passade jag på att ha långlördag, kl 7 startade arbetsdagen och 20,18 slutade den. Blev hämtade av min särbo, underbart han åker den långa vägen för att hälsa på mig under marknadsdagarna, 20 mil enkel resa.
Han är en stor del i min framtid som får framtiden att se ljusare ut. Varma mackor och ett gott glas vin, vet ni hur många mackor det går åt till 7 personer? En hel del kan jag lova, men goda som bara den i det underbara sällskapet.

Lördagen startade med en härligt slapp morgon, frukost med alla dess tillbehör. Tystnaden som höres i en lägenhet full av ungdomar som sover kan vara ljuvlig. En dusch och en tur ner på marknaden, lika fint väder idag. Lika underbart att gå i vimlet och känna alla dess lukter som är så speciella, knallar som bjuder ut renkorvar och marknadskarameller. Lukten av den grillade majsen och alla hamburgare som stekes, blandas med lukterna av så många människor som samlas på den lilla platsen och fyller Torsbys centrum.

Efter några timmar så tar vi paus och tar en tur ut till golfbanan, en sport som fångade mitt intresse tack vare min nya kille, vi värmde upp och sen tog vi oss ut på golfbanan. Gick inget vidare kan jag lova, min första tur i dess alla uttryck och klubbor. Blev inga poäng och endast sex hål klarade jag av sen var jag helt slut i denna rygg som jag fått. Men kul är det, och viljan finnes för att klara mig runt. Satsar på nästa år, i år är säsongen nästan slut så man får vara realist.
Men när killen ska slå ut på sjätte hålet passar jag på att sätta mig och vila lite, dricka lite vatten och luta mig bakåt. Blundar och känner en enorm lycka i kroppen av att få uppleva detta underbara i livet igen att älska någon, och att älskas tillbaka med den kärlek som han visar mig. Underbart att kunna träffa någon som allt känns så perfekt tillsammans med. Sällan jag kan prata om allt med någon som jag kan med honom.
Så jag längtar till framtiden, den framtid som jag vet med säkerhet att jag kommer dela med just denne man.

Just på samma hål tar all min kraft slut, vi får nöja oss med sex hål på min första golfrunda.
Sitter och vilar lite innan vi bestämmer oss för att ta en tur på marknaden igen, vi är lite sugna på en massagedyna till våra ryggar.
Dagens inköp är ju lite marknadsnougat, strumpor(en tradition), lite andra saker och så bestämmer vi oss för denna massagedyna, det är ju en investering för hälsan.
Dagen avlsutas med potatis och köttbullar för 8 personer, gissa om jag fick skala potatis länge. Men det är kul och laga mat när den uppskattas.

Och en mycket ömmande rygg tar adjö av marknaden, länge sen jag hade så ont som jag hade när jag vandrade hem. Sponydlolisthes är namnet på den skada jag har i min rygg, den går inte så bra ihop med marknaden kan jag lova men marknaden gör att man orkar ändå.


En dag ska jag ta en poäng i denna sport som inte är så enkel som det ser ut.

Hösten är den här

Hösten verkar vara på väg, regn och blåst, sol och värme i ett rasande snabbt tempoväxling.
Man vet inte om man ska lämna jackan hemma eller om man ska ta dem med, för solen skiner och det ser ut att bli en strålande höstdag. Fem minuter senare så kommer det en regnskur. Men höstens färger är så vackra
och den härligt friska luft som är klar och uppfriskande att andas in. Mysiga kvällar när man börjar plocka fram värmeljusen, visst är det mysigt. Tiden för att sitta ute på balkongen är över snart, gäller att passa  på att njuta så länge man kan av de härliga kvällarna.
Ser fram emot helgen, den känns just nu långt borta, men som det alltid är när man längtar till något så går tiden fort och dagarna man längtat efter är borta. Det är då framtiden blir dåtid. Men 2 kräftskivor samma helg det är något det och i det underbar sällskap som man ska ha så kan det inte bli annat än trevligt.
Kräftor det hör ju hösten till, med nubbe och sång. I glada vänners sällskap.

Gillar alla årstider,varje årstid har sin charm. Gillar våren då man får känna att snart kommer den härliga värme som sommaren ger. Sommaren är en lång njutning av vänner och bekanta. Nästan som alla tinar fram på sommaren, som björnarna som kommer ur sitt ide. Hösten ja alla färger och luften som luktar så gott.
Vintern är ju juletiden som jag gillar mest. Allt pyssel och stök, lussekatter och pepparkakor som ska bakas, julklappar som ska köpas och slås in i vackra klappar. Och har man lite tid kan man alltid skriva uppskattade rim på paketen. Alla tomtar och så den vackra julkrubba som jag måste ha för alla vet ju att man firar ju julen för Jesus födelse. Maria och Josef och den vackra Betlehemsstjärna som skenpå himmelen.
Behövs ibland en påminnelse om Jesus födelse i all den handel o hysteri som uppstår under December månad.
Men man rycks med i hysterin och så är man i ekorrhjulet och skyndar och stressar för att hinna allt och allt som ska köpas.

I år ska det bli lugnare..säger man varje år. Vi får väl se vad det blir i år. Man vet ju inte än om  man jobbar eller inte så det får bli en senare fråga.
Vet vem jag vill ha vid min sida och hoppas det får bli så.

Men framtiden får utvisa hur min jul kommer att se ut. Den är inte som den varit det vet jag. Vet att hur det än blir så kommer man sakna många som inte finns i min närhet längre. Man sörjer inte när tiden gått ett tag, inte så som man gör i början men saknaden är stor efter nära och kära.
Kommer att göra sig mycket påmind om saknaden nästa helg, då det är marknad i byn  och man alltid gått hem till mor och far o fått den där goda kålen med köttbullar, nybakad kaka. träffat syskon och andra familjemedlemmar, vilat de trötta benen efter all vandring i alla stånd och på tivolit. Alla var välkomna till mamma o pappa på marten för att stilla sin hunger och en pratstund.
Ja man ska glädjas åt det man har när det finns och inte längta efter det man inte har, för en dag är det man har borta och det man vill ha som man inte vet vad det är för något fortfarande inte dykt upp. För mycket av det man längtar efter är  sånt som finns i drömmar och fantasier, och det mesta av det är inte verkligt i det verkliga livet utan sånt som man läst i romaner och deckare. Det är oftast där man får längtan till det man inte når. Bättre att öppna ögonen och se de människor som finns nu i denna närhet och i den tid som man lever just nu. Ja är så glad över min släkt och min familj, mina vänner, min kille och min kära dotter. Tänk vad rik jag är som har så många som älskar mig för den jag är. Vad lycklig jag kan känna mig bara jag tillåter det själv. Älskar er alla tillbaka. Kram på er.

                                             Vackert:)

Göteborg och Borlänge

En underbar upplevelse i Göteborg hos min systerdotter och hennes sambo. Där känner man sig alltid välkommen och deras hem är så personligt och härligt att vistas i. Det är skapat av två underbara personer som samtalar med varandra och nickar i samförstånd ibland utan att man hör några ord. Utomstående förstår inte med det verkar vara två själar som hittat rätt i livet.
Passade på att klippa mig när de jobbade på fredagen, provade spårvagen, en "liten" omväg gjorde att jag fick boka om tiden. Käkade sushi för första gången i mitt liv, något som jag bestämt mig för att jag inte gillar, snacka om förutbestämda meningar. Det är något man kan längta efter, smakade underbart.
Hade en upplevelse ute vid en koloni, mitt första besök vid en sådan, vilken underbart fridfull plats. Några dopp i en sjö, fika, provsmakning av hemgjorda likörer och som avslutning på kvällen grillat och en flaska rött.
Vilka härliga dagar, mitt liv får mer o mer kraft tillbaka att leva. Kunde jag bara få ordning på smärtorna i ryggen så skulle allt vara toppen.
Och vem myntade uttrycket ju fler kockar ju sämre soppa, skulle vilja säga ju fler kockar desto bättre soppa.
Eller vad tror ni när ni ser alla grillande händer, alla hade sitt sätt att vända köttet på, smaken blev toppen.

                                          Vilka kockar :)


Dagarna i Göteborg går alltid så fort, är så med trevligt sällskap. Och man känner sig utvilad och harmonisk när man varit där i några dagar, ingen stress i kroppen, och en annan som har semester har inte heller några måsten man måste göra heller. Passade på att besöka min systerson och hans familj, en tvåveckors baby och så deras sköna dotter som är ett riktigt charmtroll. Fika och lite lek fick avsluta denna Göteborgstur.

Tåget tog mig hem efter en något rörig busstur då de bygger om så man får åka buss från Trollhättan, men man kan lugnt säga att det var ingen organisation på de hela. Men väl på tåget så hamnar bredvid en tant som hade svårt med solen, draget, ljudet och lite av varje. Hennes make stängde fönster, öppnade fönster och höll på så frun skulle vara nöjd. Tror han gav upp till slut då muttrade han att det fick vara nog.

Hemma igen, packar ur tvättar laddar för att ta en tur upp till Dalarna, Borlänge närmare bestämt. Härliga dagar där, besök på Bäsna trädgård i underbart sällskap. Tänk att man ser framtiden finnas där och helt plötsligt så är framtiden igår och man har haft underbart. En grillkväll på landet hos trevliga underbara människor. Varmt och soligt så man kunde sitta ute en lång stund på kvällen.
Tänk att man längtar till något vad fort tiden går när man är framme vid att framtiden blir nutid. Man njuter av det man längtat till och så blinkar man och då blev nutiden dåtid. Men vilka underbara minnen.
Besökte Carl Larssons gård i Sunborn, vilken konstnär han var och vilket vackert hem han och hans fru hade.
Känns så rofyllt och gå omkring och se hur de levat och pelargonerna som står i fönstret precis som den tavla man sett på så många ställen. Man kände igen det direkt man såg blommorna.
Dagarna går fort och man känner att man inte vill att de ska ta slut än. Men så är det när man har det trevligt och skönt.

Det är då man ska minnas det man upplevt med glädje och om man blundar så kan man känna lukter i näsan och få fram känslan man hade när man mår så där gott.
Sen kan man längta efter att få uppleva något så underbart snart igen.

Vilka sommar och vilken semester, trodde jag inte att det skulle bli om jag blickar tillbaka några månader då när allt såg så där svart ut. Men man får lära sig att livet är tufft och hårt, alla har något tungt att genomlida ibland men man vet ju bara hur det känns när det kommer så nära. Man känner med människor som har det svårt men kan inte se det när man inte är däruppe själv utan att man kryper på knä för att klara dagen.
Det går inte att hjälpa andra om man inte har hjälpt sig själv först, var det en vis kvinna som sa till mig en gång, trodde inte att det skulle behöva så många år för mig att förstå vad hon menade egentligen.
Man blundar och rycker på axlarna och tror man klarade sig igenom det lätt och enkelt. Istället samlas det på hög om man inte bearbetar sorgen direkt. Till slut är det så stort så man klarar inte av att ta reda på alla känslor själv. Man ska bara säga ja till hjälpen som erbjuds, det är ett svårt steg, man förstår inte själv hur dåligt man mår, man känner sig lite dum för man inte förstår själv att själen inte klarar av att ta hand om all sorg som finns därinne.
Man tror man är både lite knäpp och att det är något allvarligt fel på en. Sen så förstår man inte hur man ska få krafter till att kunna sköta hem och laga mat som man gjort förut. Så då samlar på sig lite där med,
själv stoppade jag allt i papperspåsar när jag var som sjukast i själen, de påsar håller jag på med nu. Det mesta kan man slänga direkt.
Svåra beslut när man inte vet vem man själv är.

Ser in i framtiden va bra jag mår och framtiden ser så ljus ut.

Tack alla underbara människor som finns i mitt liv

                                           Carl Larssons pelargonfönster

Vilken skön semester!

Vem kunde tro att semestern skulle bli så härlig som den blev, bestämde mig för att städa ordentligt de första dagarna för att kunna njuta av resten av semester. Fick oanad hjälp med det sista av min brorsdotter. Så skönt när min rygg sa till mig att ta det lugnt men ville ju så gärna bli klar, väntade ju hemligt besök på onsdagen första semesterveckan. Ett besök som visade sig bli en stor del i min framtid, tänk vad saker kan hända ibland när man inte jagar lyckan, utan låter livet komma mer som det vill. Varit i Stockholm o hälsat på min barndomskamrat ute i Märsta. Var jättekul att träffas, första gången som jag hälsade på honom sen han flyttade från grannhuset, så det var på tiden. Fick lämna min kompis på hotellet då hon inte klarar av höjder o min barndomskamrat bor på sjätte våningen med loftgång. Gick inte att få ut henne där, så skakig. Jag förstår henne, så hon fick åka tillbaka till hotellet för jag ville besöka min barndomskamrat o hans familj. Fick god middag och härligt sällskap.
Sen dagen efter bar det till Arlanda för att plocka upp storbesök ända bortifrån Indien. Mycket skratt o prat att komma ikapp med efter lång tid. En mycket utröttad indier somnade i baksätet efter den långa resan.

Semestern fortgår i några veckor till, fick underbart besök på söndag kväll, ett besök som visade sig höra till min framtid. Mer om det besöket får jag skriva senare. Men vi var på rundtur i min närhet, ett givet inslag för besökande i Torsby är ju den kända rätten Motti och fläsk, en gudomligt god och mättande rätt. En rätt som har sina anor ifrån Finland, finländarna hade med sig den rätten  när de kom till Sverige på 1500 och 1600talet när det var svåra förhållanden i Finland. Gamla finngårdar i Lekvattnet är öppna och det serveras motti och fläsk i långa banor under sommarhalvåret.


Kvarntorp, en av de äldsta finnbygder som finns kvar i Värmland

Det speciella skrädmjölet som används för att framställa motti tillverkas av en kvarn i Stöpafors.
Vi intog våran motti på Karmenkynna en annan finngård i Lekvattnet, ligger nära gränsen mot Norge.
Så en tur in till Kongsvinger blev det, några måsten som man köper såsom glassbåt, Ringnes, lompa och loff, norska godsaker som är lika stor tradition som mottin är. Ett härligt dopp i tjärnen med det rena vackra vattnet, besöket ansåg vattentempen vara allt för kall. Jag passade på att simma lite i det uppfriskande vattnet.
Vilka dagar i mitten av min semester, just där jag visste att min framtid fanns i den person som jag satt på balkongen med och intog en härligt middag, ett glas rött och härliga samtal.
Och ändå så har jag semester kvar.

Semester

Semester, mmm semester vilket underbart ord det är när man just kommit fram till klockan minuterna före man slutar för att veta att man äntligen får semester. Frågor, vad ska du göra på semestern? Ja vad ska jag göra på min semester. Tänkte se till att min själaläkning fortsskrider. Började semestern med en liten tupplur på sängen efter jobbet. Lite kycklingsallad tillred i sällskap med min underbara dotter. Vid köksbordet sitter kusinen och njuter av livet tillsammans med oss. Ett glas rött vin ute på balkongen, lite samtal i telefonen. Bara njuter av att veta att jag inte ska jobba på flera veckor, känslan av att få energi som sprider sig i kroppen.
Vet att jag ska ta en tur till Göteborg på min semester, hälsa på mina syskonbarn, ska komma en bebis till. När man pratar om trollen så ringer telefonen, min syster som talar om att hon blivit farmor och svågern farfar till sitt andra barnbarn kl 19,41. Tänk vad underbart, nu vill jag hälsa på fortare men får vänta så de får känna sig hemma. Min systerdotter hade utryckning som barnvakt till storasyster. Härligt att få höra, allt är bra med alla och allt har gått bra.
Ja nu kom min semester i bakhjärnan, tänker på vad härligt med en bebis, vad mycket den föds till, en son, en lillebror, ett barnbarn, syskonbarn, syskonbarnbarn. Tänk vad mycket kärlek den ska få av sina nära och kära. Va helt underbart.

Semestern ja, den blir nog helt underbar, kunde ju inte ha börjat bättre än den gjorde idag iallafall.
Inget regn, ingen kyla och förvånansvärt myggfritt när jag satt ute på balkongen och så samtalet om att jag blivit gammelmoster.  Känslan av att jag hinner vara med och se barnen växa upp är fantastisk. Jag kommer hinna få reda på vad de blir när de blir stora, i deras framtid. Kanske de kan få mig att inse vad jag vill i min  framtid.
Hade en vision om volontär jobb, men det är inte bara, visserligen får man båda mat och husrum, men man ska ju ta sig dit och förhoppningsvis hem. Och så måste man betala hyran för lägenheten man har hemma. Man vill ju ha något att komma hem till när man kommer tillbaka. Men visst skulle det vara fantastiskt att kunna hjälpa andra som har det svårt och saknar någon att få hjälp av. Tänk vilken känsla att få känna att någon behöver en så mycket för att kunna ta sig genom dagen. Och nu menar jag verkligen behöva.
Finns många behov av olika slag, men våra behov är ju lyxbehov om man jämför med behoven för vad som behövs i fattiga länder.
Semester var det, tänkte jobba hårt i några dagar för att njuta desto mer av semestern. Är ju så skönt när det är rent o snyggt omkring en. Vad många vänder får jag göra till tippen tro innan jag hunnit gå igenom mitt förråd, ska ta kort imorgon tänkte jag. Men börjar där jag ska vara o må skönt.
Ha de gött, hörs nog flera ggr på min semester.

                                                   Kult!! Filmstjärnor med Ingemar Stenmark!!

Katastrof i själavandringen

Ja inre konflikt kanske det kan uttryckas med ett annat ord, en konflikt som fick förnuftet att segra även om den inre ron inte riktigt kommit över förnuftets beslut. Man är inte alltid överens med sig själv i det man bestämmer, men vet ju själv att jag inte kan kliva ner i Vanån o simma 3 km i kallt vatten när jag är febrig och har ont i halsen.
Har sovit konstant nästan sen i fredags. Ligger där under täcket o tror att jag inte är sjuk utan kan gå upp och simma Vansbrosimmet på söndagen, men förnuftet o ett samtal med min bästa kompis låter mig förstå att det är inte genomförbart. Men när jag ligger där och tänker under täcket innan jag åter igen slumrar in i febersömnen så tänker jag att jag måste simma iallafall. Ja visst säger förnuftet i min hjärna till själen i mitt hjärta, nästa år kan du simma och då kan du vara mer tränad än i år. Men jag skulle göra detta för att bevisa för mig själv att jag klarar det och att jag kan bara jag bestämmer mig för något. Men nederlaget att inte simma är inte så stort i dag som det hade varit om vi går tillbaka några månader eller bara några veckor. Då hade det varit stor katastrof och besvikelsen att inte ha något värde har varit så enormt stort. Men jag vet nästan till 100 procent att jag skulle klarat av att simma om jag bara bestämt mig.
Men hade känts otroligt bra om jag genomfört det idag, startnummer 4077 kl 12,30 kom aldrig till start. Ligger under täcket och sover en stund just när starten går, ligger under täcket med kläder på o huttrar lite trots en temperatur på över 20 grader både inne o ute. Så vilken tur att ens förnuft säger ifrån ibland, annars kanske jag proppat i mig några alvedon o simmat ändå, med följd att man kanske förstört hela semestern som börjar om en vecka. Äntligen semester säger jag då.

Så nu är Vansbro över och startnummer 4077 kom inte till start så inte heller blev loppet genomfört, trots så mycket engagemang i simningen. Men som sagt för 2 månader sen hade jag tagit det mycket personligt att inte kunna simma, nu är det inte så farligt men hade varit skönt att genomfört det. Men visst hade jag varit stolt över mig själv när jag fått medaljen som bevis för utfört lopp.
Nu får det bli träning till nästa års Vansbro, Vansbrosimmet 2012. Då ska jag gå i mål och då hinner jag träna lite mer än i år.

                                              startnr 4077 de skulle vart jag de :)

Kistan tom, sinnet fullt av känslor

Ja nu så har jag äntligen haft kraft att gå igenom min brudkista ända till botten, nu ska den bli min dotters.
Packa ner hennes handdukar och lakan. Har hittat mycket, gjort en resa genom livet, ja fann tom mitt dopbrev. Många känslor har gått igenom kropp och själ under resan i brudkistan, som att öppna Pandoras ask, gick inte att stänga när man väl lyft locket o börjat titta vad som fanns i kistan. Grattiskortet från söndagsskolan med en vacker fågel på, mina första lockar som klipptes av mitt hår. Alla konfirmationskort jag fick, ja vilken ordningsmänniska jag varit undrar om jag hittar tillbaka till den ordning o reda jag hade. Alla askar som mina smycken legat i fanns kvar med en liten papperlapp som talade om vad som legat i asken o varifrån asken kom. Mina klippdocker som jag lagt ner så många timmar på, vilket  engagemang  och fantasi som fanns därinne i min hjärna o i mitt sinne. Måste finnas därinne i min kropp o själ, gäller att hitta det o väcka det till liv igen. Ja nu ska jag inte klippa klippdockor o ge namn o lägga i telefonkatalogen sen 1976/77 en sån där blå stor en. Hittade en påse filmstjärnor, alla tackkort och julkort med foto. Vykort från all världens hörn, blandade med mina elevkalendrar och brev, något som jag ska läsa o slänga, mina innersta tankar som fanns då är inget för eftervärlden att läsa. Nu återstår en andra rensning, finns lite saker som jag ska läsa o sen kasta, ska köpa mig ett album för vykort som kommit från vänner o släkt. En pärm för tidningsurklipp, och ytterligare en för alla tackkort som kommit. Kanske jag hittar fantasin och kan få lite ordning. När jag gått igenom alla mina saker o får den ordning jag vill ha först då tror jag att jag mår 100 % bra. Ser i mina tankar vad jag vill och hur jag vill ha det, gäller att orka slänga o sortera, fundera på vad man gör med sådant man inte vill slänga. Inte kan kasta men vill att det ska finna något hem någonannanstans.

Ibland önskar jag att jag hade hjälp av någon osynlig hand som visade mig en del saker som jag inte hittar svar på men förstår att det kommer när jag gått igenom allt både i sinnet o i mina kartonger. Något jag måste igenom och är något jag måste göra själv. Mycket som jag sparar är för jag är rädd, rädd att glömma att inte komma ihåg. Men har börjat inse att man kommer ihåg det som är viktigt, sen blir man påmind om lite saker när man går igenom gamla saker, men de bästa minnena kommer man ihåg utan saker de finns därinne, därinne i värmen som finns i min kropp. Man minns med kärlek sina nära o kära, de man mist o de man har kvar. Hittade många kort med namn som inte finns längre, o vilken glädje dessa människor gett mig när de levt. Tänker på de sista åren vad många jag mist, mamma o pappa, svärmor och mostrar o morbrödrar, mina kär tant Gunvor. Tänker på sorgen men tänker med tacksamhet vad de gav mig när de levde.

Alla saftglas o kakor som jag o tant Gunvor drack och åt. Somrarna på landet, vid min mosters sommarställe. Då jag kunde ha drunknat om inte mina kära bror dragit upp mig ur kallkällan. Tacksam för livet när man tänker, samtidigt som man saknar det som var. Försöker lära mig sakna med glädje för allt som de som inte finns med mig gav mig när de var i livet. Tänka att det är skönt för en del av de jag förlorat slipper lida av de sjukdomar de led av. Slippa ur den smärta som härjade i deras kroppar som avspeglade sig i deras vackra ansikte. Vilka vackra människor som omgett mig i mitt liv, vackra både i själen o till utseendet.
Sen börjar man tänka på allt det vackra man har kvar i livet, alla vackra underbara människor man känner som fortfarande lever. Känner vilja att vilja leva igen, vill delta i livet som rullar förbi. Vill vara med o skapa min egen framtid. Vet inte än hur min framtid kommer se ut men känner att jag klarar av att vara med i min egen framtid. Vill vara med i min framtid med kraft o vilja, känner glädje i kroppen, orken kryper sakta tillbaka för var dag. Tacksam för den hjälp jag fått, att jag fått chansen att komma tillbaka och vilja att leva mitt liv igen.

Nu ska jag läsa mina brev och almenackor, se vilka fester jag varit på och om jag hade kul när jag ändå var i farten, tänker på när jag var yngre, vilken fart o fläkt det alltid var ikring oss ungdomar. Vi hade alltid mycket på gång, ja en del tål nog inte den här bloggen att man berättar. Men en del av minnen kommer ni säkert få höra när tiden kommer.

                                         Kistan tom, nu ska den fyllas med min dotters minnen.

Hittar alltid något kul när man lyfter på locket

Hade en toppendag igår, kände livslusten komma med stormsteg i min kropp, startade dagen med en kanonfrukost. För att senare kila ner till badhuset och simma, blev 112 längder(hade tänkt 120 men blev så tråkigt det sista), 2,8 km. Nöjd med resultatet och en aning om att armarna kommer vara ömma imorgon.
Cyklade hem och kilade ner i tvättstugan, härligt att den är färdigrenoverad men ingen mangel, ska man stryka allt då. Det låter inte som ett alternativ jag gillar. Hmm..får höra med min syster och hoppas på att den kommer tillbaka. Sen möblerade jag om och putsade fönster och hängde upp nya gardiner. Tvätten blev struken och en härligt god laxrätt blev tillredd.

Nu kan man undra varför man väljer och göra såna saker sommarens varmaste o kvalmigaste dag, kändes som man stått i duschen hela tiden. Men känner att nu är det dags och få rättsida på mina saker. Öppnade locket på min brudkista, oj oj va saker den rymmer. Men hittade ett förkläde som är några år, ett ovanligt förkläde. Kommer ihåg var och när jag fick det, det var på min 19 årsdag i Köping där jag gick på skolan. En rolig period i livet med många härliga människor. Men förkläde hade tillhörande kockmössa, beige med röda streck som bildade rutor, en grytvante. Mycket rolig present måste jag erkänna även om jag endast använt den en gång, men som sagt speciell då jag fick den av några av mina klasskompisar.

                                                    Visst är det lite udda, halva förklädet synes på bilden andra halvan är normal med en ficka och knyt bakom nacken.

Grävde en bit till och hittade min kjol, kjolen som fick mitt syslöjdbetyg att bli lite högre. Grå med linning, blixtlås och fickor, knapp och knapphål. Fick in allt man var tvungen att sy i ett enda plagg. I vilket fall som helst så lär jag inte kunna knappa den runt mitten igen, tittar på omkretsen på min kjol och kan inte förstå att jag bantade redan då. Morderna idealet som visar de unga flickorna hur magra man ska vara, vilket gör att många får problem med ätstörningar. Alla kan ju inte vara som en sytråd, tex jag kan aldrig bli så smal även om jag skulle svälta mig, skelettet kan jag ju inte banta bort. Tror inte jag skulle vara mig själv om jag blev för mager, lagom är bäst. Ska bli spännande och fortsätta gräva i brudkistan, hittade lite pengar synd bara att de inte är giltiga. Men jag får fortsätta studera mina saker i kistan en  annan kväll. Nu är det läggdags.

                                          Kan ni tänka er vad stolt jag var när jag var klar.

När vet man att möblerna har hamnat rätt?

 Ska man behöva ha inredningsutbilding  för att möblerna ska hamna precis där man vill ha dem eller?
Gör ett försök till att möblera om sängkammaren igen tror det blir fjärde gången nu faktiskt. Kan tyckas att det är dumt och börja med det nu när det är så varmt, men jag måste göra det nu. Känns så bara, men hett är det kan jag lova. Hittade pappas basker, äkta gammaldags herrbasker. Beige med lite rutor, den han hade när han var ute hemma och pysslade, när jag tänker tillbaka så hade pappa och mamma alltid något de skulle göra. Visst satt de stilla morgonkaffet, en mycket viktig procedur på morgonen. Den blå finare baskern var pappa stolt över, den fick han med sig på sin färd, liksom de kläder han älskade mest. Man ska ju trivas dit man kommer. För visst finns det något efter detta, eller? Ja jag tror på det iallafall, min pappa gjorde inte det. När man dör så är det slut och då blir allt svart, så var det inget mer att säga om den saken. Mamma trodde nog att det fanns något, hon skickade alltid hälsningar med de döda att de skulle ta hand om de kära hon hade mist. Så många tankar det finns när man hittar något, det är en sak som jag ska ha kvar iallafall det vet jag, liksom  min mammas o pappas konfirmationsbiblar. Vilket vackert minne, som de vårdat sina biblar.

Men nu skulle jag möblera om så var det ju, kanske ska tänka om lite, compact living är det just nu, jag vill ha luft och ljus omkring mig. Sängen ska jag dra till andra sidan, de tunga byråarna får stå kvar, datorn och skrivbordet får åka runt en stund tills det känns bra. Sen var det farfars byrå, ja den får helt enkelt inte plats. Bär in den i köket, tungt åbäke, klarar inte få ut den själv. Tänk vad tunga möblerna var förr. Så starka och hållbara. Jag tror ju inte mina barnbarn kan ha mina byråar och de är lika fina och hela om 100 år.
Kanske är dags att ta fram sommartäcket, men än är det inte varmt. Men vad ska man ha och ta fram till vintern om man har det tjockast nu, när det snart är juli. Ja det är bäst jag drar runt lite innan klockan hinner bli 22,00, en svår sak att lära sig att det ska vara tyst vid ett klockslag och inte när jag vill ha tyst.
Men det går lära fast man blir äldre;) de trodde ni inte va?

                              Pappas gamla basker "inte vacker" men värdeful för                                                                         betraktaren.

Tankar omkring vatten

Vatten så underbart att det finns, samtidigt som det kan vara lockande att se det svarta kalla vattnet som lockar på en när man är nere och deppad. Vilken tur man har som har nära o kära som är så värdefulla så de uppväger de fula tankar man får när man sitter och stirrar på vattnet. För visst lockar det ibland, så enkelt det vore, så bra man skulle må, hjärnan surrar på högvarv. Tårar trillar..salt vatten. Så kommer tankarna på dottern, syskonen och vänner upp, mina tårar är inget jämfört med de tårar som de skulle tappa om jag inte fanns. För att jag vet att jag är älskad o omtyckt av många, ibland när man känner sig värdelös så är det lätt att glömma alla andra som finns runt omkring en. Jag är ju lika värdefull för dem som de är för mig, man omger sig ju med människor man tycker om. Man pratar med alla människor men man behöver inte ha alla nära inpå sig, en del har förmåga att sprida negativa tankar o känslor och vad det smittar på känslan som man har själv och även på hur man bedömmer saker och andra. Nästan som man skulle bli hjärntvättad.

Men när jag ser vattnet idag så är det vackert så vackert, det blänker o ser så inbjudande ut att ta sig en simtur i. Längtar till havet, till Goa eller till Turkiet. Det är nog de länder jag trivts bäst i när jag varit ute o rest. Maten kulturen och alla underbara människor. De må vara fattiga men vilken glädje o givmildhet de besitter.
Något som vi bortskämda avundsjuka välfärdsmänniskor borde ta lite lärdom av. De delar med sig fast de inget har, de tror ju på ett liv efter detta. Ett liv som de hoppas få det bättre i. Vi gnäller i vårat rika land för att vi inte har lika fin gräsmatta som grannen. Där ger de grannen av sin mat om den icke har något att äta, och gräsmatta ja det vet de nog inte vad det är. Där är varje jordbit en viktig odlingsplätt.
Visst jag gnäller jag med men man kanske borde lära sig vara lite mer tacksam för det man har i livet o inte sakna det man inte har. Man är inte fattig så länge man lägger sig mätt i magen i en varm säng och med rent vatten som spolar på toaletten. Ja vatten inte alla som har friskt rent vatten att dricka, här i vårat välfärdsland spolar vi våra toaletter med rent dricksvatten. Världen är bra snurrig.

En självklarhet för oss att det ska rinna vatten ur kranen, en självklarhet som inte är så självklart för alla.
Vatten är mäktigt, utan vatten torkar man ut till slut. Vatten är mäktigt, man kan drunkna om man får för mycket regn, hus kan spolas bort. Vatten en självklarhet för mig men kanske inte för den fattige.

                                      En dag i Goa under monsunen, himlen svart och regnet nära
                                    ett varmt härligt regn, lika kraftigt som om man står i duschen.

Söndag så skönt

Har haft en skön söndag, sov lite för länge bara. Men har ingen tid att passa så det spelar inte så stor roll om man gör det. Tagit det lugnt och bara slappat, kokat kaffe o satt länge o käkade frukostlunch eller vad man ska kalla det för när man sover till 13,00. Först får man en känsla av panik för att man sovit så länge, men sen tänkte jag att jag är vuxen nog att bestämma hur länge man kan sova, ingen annan kan säga att det är rätt eller fel. Jag dömer ju ingen för att de går upp tidigt, alla får välja själv vad de gör med sin tid. Min tid är min tid, läste en bok en gång om att de värsta tjuvarna är de som stjäl av ens tid..det är något man aldrig kan få tillbaka. Så sant och klokt skrivet tycker jag.
Sen bar det av till min bror då hans äldsta dotter fyllde 18 år igår. Tårta o kaffe..gott vill jag lova. Fick med mig barnen sen bar det av till världens bästa o härligaste ställe för att ta årets första dopp, barnen blev men min bror ville inte bada för kallt, det var det med men ska ju simma Vansbrosimmet så det är bara att bita i det sura äpplet och träna. Blev ca 200 meter i 15 gradigt vatten. Klockan drar sig mot midnatt, ska göra lite nytta kanske innan jag ska hämta dottern vid busstationen. Skönt o få hem sina barn igen, får njuta så länge det går, även om det kan vara trångt i 2 rum o kök ibland att komma överens. Blir lätt rörigt på liten plats med 2 vuxna människor. Hon har ju hunnit bli 20 år min älskade dotter. Tänk vad tiden går, men tror inte man förstår att ens egna barn är stora och bestämmer själv över sina liv. Man har ju den där oron i sig hela tiden om något ska hända ens barn. Känslan som man fick när man fick reda på att hon hade något i huvudet när hon var 15 år var fruktansvärd. Det var en lång väntan tills operationen blev av, många timmar av oro tills man fick beskedet att allt gått bra, chocken man fick när man kom in o fick se sin lilla dotter(ja inte så liten var hon ju när hon gick igenom operationen) ligga där med slangar o allt, huvudet inlindat i stort paket. Men efter några veckor  så var hon tillbaka i skolan, lite mer ljudkänslig men så oerhört tacksam att blivit av med sin huvudvärk. Något som ingen i hennes omgivning hade förstått att det var sån oerhörd huvudvärk. Efteråt har man fattat att det var värre än vanlig migrän. Men man tror ju inte att det är så allvarligt som det var, det var ett blodkärl som det sipprade ut blod ur och det skapade huvudvärk i hjärnan. Ja man ska vara tacksam för det fantastiska som läkare och alla andra uträttar. De är så oerhört duktiga alla som vi kom i kontakt med både på Sahlgrenska och i Karlstad centralsjukhus. Vår husläkare i Torsby var helt underbar mot oss hela familjen. Ja hur hamnade jag här i min härliga söndag. det var nog tanken på min dotter och hur tacksam man är som har en sån underbar dotter som fick mig och tänka på den jobbiga tid i vårat liv.
Men man kom över den och nu så väntar man hem dottern igen. Ärret i huvudet finns kvar..man blir påmind och tänker på det ibland, vilken tur vi hade som fick hjälp så snabbt.

                                                   Vilken idyll!! där tog jag årets första dopp. Samma tjärn som jag lärde mig simma i som femåring.

En annorlunda midsommarhelg

Ja så var det dags för midsommar igen, en helg som är vacker men samtidigt så kommer alla känslor av saknad av det som varit till en som ett brev på posten. Känns roligt att jag o min bästa väninna kom på något annorlunda att göra för att komma från saknaden av alla traditioner och människor som inte längre finns i mitt liv. Man måste ju acceptera förändringen men saknader är stor ändå. En facebok vän skrev något vackert:

"Det finns tillfällen i livet när man önskar att man kunde låna hem någon från Himmelriket... För att få vara tillsammans med dem en gång till, höra deras röst en gång till, krama dem farväl och tala om för dem hur mycket de betyder för en. Låna den här kommentaren för att hylla alla nära och kära som inte finns här längre. Borta - men inte bortglömda". Vacker eller hur?

Så jag o min väninna bestämde oss för att ta en tur till Åland med Cinderella som jag berättat. Ett klokt o mycket bra val. Började med chokladdoppade jordgubbar och vitt vin i Cinderellas Spaavdelning. Så helt underbart lyxig man känner sig o bara sitta där och få massage o dricka vin som står i en ishink, med underbara jordgubbar. Efter behandlingen så hoppade vi ner i de varma bubblorna i poolen. Lite bastu och en dusch, sen var det bara att sätta fart till hytten och måla sig o göra sig vacker för att inta en buffé i fören på båten, mycket god mat. Dans o goda drinkar långt fram på morgonkvisten, sovmorgon och lunchbuffé. Självklart en tur i taxfreeshopen, ngt måste man ju ha med sig hem. Blev ny parfym Prada denna gång luktade ljuvligt.
Ett bra val av en annorlunda midsommar, fanns ju björkar på båten, nubbe o färskpotatis med så midsommarkänslan infann sig. Får se vad framtiden har nästa år.

                                     Gott med banan när man är lite hungrig i bussen på väg från Stockholm
                                   Min underbara väninna visst är hon vacker