Vilka skatter man har i sina gömmor

Vilka skatter man hittar när man går igenom alla sina saker, värdefulla skatter för mig som person, rätt så värdelöst för andra som inte ser det jag ser i dessa vackra ting eller fotografi. Hittade ett kort från en resa vi gjorde 1996, det år jag fyllde 30 år vilken ungdom man är. Ett kort av hela resesällskapet bestående av 13 personer, vilka dagar man hade där- En båtresa på havet, med det vackraste renaste vatten jag sett.
Bilden sitter kvar på  näthinnan och man minns med en lycka i kroppen att man fått uppleva den vackra platsen.
Minnet av den borttappade plånboken i havet när det badades med plånboken i bakfickan, min niece envisa dykningar med snorkel och cyklop, hon var så säker på att hitta plånboken med alla pengar, hon dök i en halvdag tror jag, kammade av bit för bit av botten.

Det utlovade med ett skratt och lite ironi en hittelön ganska stor om hon hittade plånboken, ingen annan i resesällskapet trodde att hon skulle hitta plånboken, kan nu tänka er minen och lyckan på en tolvårig tjej när hon kommer upp ur vattnet först med ena armen och plånboken rätt upp i luften, sen ett ljud tittat här vad jag hittat. Vilken lycka och glädje det skänkte i hela resesällskapet, man fick tillbaka något man trodde var förlorat för alltid. Och hittelönen utbetalades till lycka för den dykande glada tjejen.

Vilket gäng, en oförglömlig resa

Om man minns det lyckliga i livet så lyfts man i sinnet istället för att tynga ner sig med sorger man upplevt, och glädjen och livet blir som mycket lättare när man inte gräver ner sig och inte ser det vackra i livet.

Efter ett par år i mörkret i livet ser jag ljuset, vet att min framtid ser ljus ut. Vet att jag har många vänner och släktingar som gillar mig som jag är. Att jag har en dotter som behöver mig mer än hon förstår alla gånger själv, en underbar kille som får mitt liv att bubbla av glädje.

Så vad framtiden har i sina gömmor är man lite nyfiken på, men i slutet är det ödet och Gud som bestämmer vad som ska ske. Ibland kan man tvivla på att Gud är god med all ondska som uppstår, men han kan inte hjälpa att människan blir ond alla gånger, det är en svartsjuka och avundsjuka på att andra har det bättre som styr över ondskan. Istället för att glädjas åt den lycka man har så blir man bitter och sur för man vill ha det andra har. Man tror man blir lyckligare av pengar på banken och ett bord som grannen har, istället är det ju så att det är inte bordet som skänker glädjen, men det kan inte den bittra se för den har inga vänner runt sitt bord.

En som glädjs åt det den har behöver inget nytt bord att sitta runt, ett gammalt bord tex från loppis skänker trefaldig glädje om sällskapet runt bordet finns där, som skänker den glädje i livet som är värdefull.

Finns många liknelser i verkliga livet som man kan  berätta om, men var rädd om dina vänner.

De är värdefulla och du är värdefull för dem.

Nu ska jag plocka vidare i mina skatter, minnena av det liv som skänkts av nära o kära är den glädje så stor.

Så nu är det till att göra nya minnen som man har när man blir lite äldre. Än är man ju rena ungdomen trots denna rygg som vissa dagar känns som den levar i hundra år och sinnet i 25 år, gissa om det skapar inre konflikter när själen tror att den kan göra vissa saker som kroppen säger STOPP för.

Men en ny diet och stavar när man promenerar är rekomendationer för att man ska bli bättre så det satsas för fullt. 

Så på med ryggan och fram med stavarna.