Sista november och första advent har varit

Idag kom advent tidigt redan i november, men en mycket blåsig och regnig advent. Advent ska ju vara vacker.
Och idag är det Anders dagen, gamla sägen som säger Anders braskar, julen slaskar. Så då får man se fram emot en kall jul kanske. Åtta grader varmt och solsken ute. En vacker sista novemberdag. Dottern och jag ska göra julfint då vi inte firar jul tillsammans i år. Tråkigt men det är ju så att världen rullar på och förändringarna står för dörren varje dag. Livet förändras och det gäller att göra något positivt av allt som händer även om det känns tungt vissa dagar.
Imorgon ska man få åka till Stockholm, till storstaden men inte för att roa sig, ska ta farväl av min fasters man. Känns konstigt, han har ju alltid funnits när jag levat, och då måste det vara ännu mer annorlunda för min faster som levat med honom så länge. Jag är ju unga 45 år så då kan man ju tänka sig hur det kan kännas. Delat allt i både glädje och sorg. Och konstigt att inte säga faster K och farbror P längre. Man kan ju tom adressen utantill, de har samma adress som när jag började skriva egna julkort och skicka vykort när man var ute och åkte runt i världen.
Ja det är inte lätt att se det positiva i detta, men man får minnas och glädjas över det som varit. Minnen kan skänka glädje i det svåra som man tvingas att gå igenom. Inte alltid man kan välja, fast numera ser jag begravningen som ett fint sätt att ta adjö av de människor man kommit att älska genom livet. Det är inga lätta timmar att gå igenom, men sången och minnena hjälper till att acceptera att någon lämnat en, inte kan vara delaktig i det som sker i livet längre.

Advent som var i söndags, då tände vi ljus och myste med fika tillsammans med J:s familj. Sen var det julmarknad, vilket inte var som det brukar, varmt och ingen snö höstkusar och regn. Men mysigt att gå tillsammans och bara vara.

Nu är det bara en vecka kvar till röntgen, känner viss oro över det hela, ska ju vara så trångt därinne så känslan av panik kryper närmare men man får försöka att klara av det. Det är ju ett hjälpmedel för att se vad som händer längre fram, som min vän säger " Det är bara att bita ihop", inte så lätt alla dagar men man får göra det bästa av det hela.

Ser mig omkring och inser att ryggen har ställt till oreda i min lägenhet, tänk den dag jag blir bra i ryggen, då ska inte jag sitta på en hel månad förrän allt ser perfekt ut och alla saker är sorterade och det som ska sparas på ett ställe och det som ska bort på ett annat ställe. Ska bli så skönt.
Men ska se om inte dottern kan hinna och plocka undan det värsta så vi får adventssnyggt.

Senare idag är det dags för vattengympa, får hålla mig till den sporten jag. Har provat lite annat men det funkar inte alls. Hopplöst känns det vissa dagar när hjärnan och jag är överens men kroppen säger stopp det där klarar du inte. Då sköljer en våg av besvikelse genom hela kroppen och tårarna är nära att rinna över.
Det är då man får hämta styrka och inse att man inte är gjord av sten. Man får ha ont och man får "bita ihop".
Inte klaga, man ska vara duktig. Hela tiden. Det är så man är fostrad.

Ha en skön sista novemberdag och njut av december.
1 december är den 335:e dagen på året i den gregorianska kalendern (336:e under skottår). Det återstår 30 dagar av året.

Glögg, decembers värmare i kyliga dagar

                                                           

Hemlagad glögg

Kock: recept.nu redaktionen TV-program: Övrigt 

Visst är det roligt att kunna bjuda på glögg som du lagat alldeles själv? Det här är ett enkelt recept som ger förvånansvärt välsmakande resultat. Tänk på att kryddorna ska ligga i brännvin i fyra dagar.

2 bitar hel kanel
12 hela kryddnejlikor
2 bitar hel, torkad ingefära
1 tsk hela kardemummakärnor
3 pomeransskal
2 dl russin
2-3 dl okryddat brännvin
2 flaskor enkelt rött vin
2-3 dl socker
Till servering:
russin och mandel

FOTO: TV4

Gör så här

1. Lägg kanel, nejlikor, ingefära, kardemummakärnor, pomeransskal och russin i burken. Häll på brännvin tills kryddorna är helt täckta. Förslut med tättslutande lock. Låt stå och dra i fyra dagar. Skaka burken då och då.

2. Sila av vätskan i en kastrull. Tillsätt de två flaskorna rött vin samt 2 dl av sockret. Värm försiktigt på svag värme tills sockret löst sig. Smaka av om du vill ha mer socker. Häll upp på flaska och förvara svalt. Glöggen håller sig minst tre månader men brukar vara urdrucken långt innan dess.

3. Glöggen hettas upp vid serveringen men får inte koka. Servera med russin och skållade mandlar.Tips: De blötlagda russinen kan skiljas från kryddorna och användas i en fruktkaka eller hemgjord parfait men ska inte serveras till barn.

Kylan biter sig fast o kyler ner allt som kommer i dess närhet

Kylan är här nu, man kan ju hoppas att det är tillfälligt bara. Var o tog mig en tur i simhallen, njöt av det varma vatten som vi har i vårat badhus uppe i relaxavdelningen. Skön avkoppling för kropp och själ. Så skönt att bara ligga o flyta i det varma vattnet, känna känslan av lindring i kroppen som tyngdlösheten ger tillsammans med det varma vattnet. Datum för röntgen har kommit i postlådan, glad över att det kom så snabbt. Olyckligtvis så krockade det med julbordet jag och J skulle gå tillsammans på. Först en konstig blandad känsla av glädje över kallelsen på magnetröntgen, sen datumet och en våg av besvikelse som sköljer igenom kroppen. Men glädjen av kallelsen tar överhanden, tänk att det bara är en vecka sen den blev skickad från ortopeden.
Och den underbare kille som jag eller rättare sagt det var han som hittade mig först kommer med ett förslag så jag kanske eventuellt kan delta på julbordet tillsammans med honom känns som bubblor i kroppen.

Efter badet kliver jag ut ur dörren och upptäcker en hemsk halka ute, regnet kommer ner och fryser till is på backen. Hoppas det är övergående, gillar verkligen inte halkan, den där byrån som jag inte ville kasta kanske fortsätter sin vandring i släkten. Dottern undrade lite försiktigt om hon inte kunde spara den för att ha vid eventuell flytt i framtiden. Efter simturen besökte jag min kära barndomsvän, på en kopp kaffe var det tänkt.
Blev både kaffe och middag. Gott såhär på fredagen, härligt och sitta ner och prata och käka litegrann.
Känns konstigt att vara ensam såhär en fredagskväll, var längesedan nu. Ska ta och krypa ner och sova strax, imorgon är en ny dag med nya förutsättningar, hoppas att ryggen håller sig lugn så man kan ta en simtur innan man ska försöka få något lite gjort. Inte lätt att se allt som behöver göras när man inte orkar. Sämsta är att allt jag gör just nu är halvgjort då jag inte fixar att göra färdigt det där sista. Men sömn är gott iallafall
det funkar ju nu så det får man vara glad över, till skillnad från i vintervår då det blev ca - timmars sömn varje natt i några månaders tid. Sömnen är viktig för mycket.

God natt

I rasande fart

Vilken ovanlig november månad vi haft, den annars mörka och trista månaden har varit ömsom regning och ömsom solig. Värmen har funnits vissa dagar, november som brukar vara så kall annars, idag när jag tittar ut så är det vitt av frost. Bara snön kommer till första advent och lyser upp mörkret så får man vara nöjd.
Och att det inte blir slask och halka av det hela utan att det får ligga och vägarna håller sig torra och fina.
Gillar inte november sådär annars för det händer mycket tråkiga saker i vår familj och släkt just i denna månad.
Och så även denna mörka november, min "fille"-farbror avled den 8 november, min kusin och faster fanns hos honom hela sista dagen och höll hans hand in i det sista. Skönt att veta att han inte var ensam sin sista stund på jordelivet. Nu återser han snart mina föräldrar och andra nära och kära. Jag tror på livet efter detta som man går igenom. Ett liv i ljus och glädje, utan smärtor och sorg. Att ständigt få skratta och känna glädje, se sin familj som man lämnar kvar, ser hur de sörjer och sänder minnen och glädjen som får sorgen att kännas lättare att bära.
Var tid i livet har sin gång, men man saknar alla som försvinner och sörjer att man inte tagit reda på tiden bättre. Som in farbror som var mycket delaktig och deltog i familjestunder så ofta de kunde och hade tillfälle.
Glad över mailet jag skrev till farbror som han fick uppläst sista tiden han levde, inte lätt att skriva brev till någon som man vet kommer att försvinna ur ens liv, men vet nu att det skänkte mycket glädje till honom så glad att jag fick modet att skriva. Önskar mer av mig själv, att man agerar och inte bara tänker att man ska göra saker.Utan också gör dem.

Men visst finns det glädjestunder i denna dystra månad, någon fyller år, tjejmiddag, dessa viktiga stunder som man ska vara rädd om med sina vänner. De finns kvar när det blåser hårt och man känner sig helt borta i livet,  men man måste våga sträcka ut handen och be om den hjälp man behöver. Inte säkert att den som står där och vill hjälpa vet hur den ska göra eller vad man ska säga. Det krävs mod från båda håll för att våga både ge och be om hjälp.

Ankh-korset: Evigt Liv

Sen fortsätter min vandring genom livet med halvt sjukskrivning, vattengympa och andra aktiviteter för att stärka min kropp så jag klarar jobba heltid igen och även att man orkar göra precis det man tänkt sig när man vaknar upp på morgonen. Känner sån styrka från min dotter och min kille, min bästa vän, min familj och mina andra vänner, de hjälper mig att försöka äta rätt så min vikt rasar av mig, nästan lika svårt som för en alkolist att sluta dricka sprit. Det var lättare att sluta röken än att sluta med sockret kan jag lova. De puffar mig och motiverar mig att orka träna trots värkande kropp, måste ju träna om jag ska bli bättre.

Jag hyser stor respekt och beundrar till de som är med om olyckor och klarar träna upp sig och komma tillbaka, man börjar förstå vilket jobb de gör för sig själva. Viljan och styrkan som finns i deras kroppar och själar, vilken levnadsvilja det finns. Och då är inte mina problem så stora längre, trots att den smärta jag känner kan ingen annan uppleva och inte heller jämföras med andras smärta. Alla upplever olika sortsers smärta, men kan säga att tröskeln för smärta blir högre och högre. Hur man nu kan bli van smärta, men så känns det. 

Så man får kämpa vidare, vill ju delta i livet med rusande fart och hoppa och studsa, sitta och mysa utan att behöva gå upp och vandra runt för att kunna sitta igen. Och det är ju bara jag själv som kan göra allt det här, men utan det stöd jag har från alla och speciellt J, så skulle jag aldrig orka allt det här. 

Vilken härlig känsla det är att längta till den man älskar, veta att vi ska tända första ljuset den första advent, för första gången tillsammans. Vakna på morgonen och se allt det vackra som finns den här speciella söndagen, tända ljus och dricka en kopp kaffe, mysa till en god frukost. Hitta andra vägar till fika i år, inte nybakade pepparkakor och saffransbullar som hör till, Den speciella doften som sprider sig runt fikat av saffran, kaffe, pepparkakor och tända ljus. Var hittar man den doften tro. I min älskades famn kanske, en puss till kaffet kan funka kanske. Får prova det i år. Så snart är denna mörka november slut, det finns några speciella datum i denna månad som lyser upp, någons födelsedag och namnsdag.

Så ta vara på varandra och försök ta tag i att ringa det där samtal som ni menar men känner att det är jobbigt att slå siffrorna till . Efteråt skänker det sådan ro i kroppen. Eller köp den där blomman som du tänkt, har en arbetskamrat som är fantastisk på att handla och inte bara tänka. Beundransvärd är hon.

Puss eller lussebulle- vilket smakar bäst  :)

Ha de skönt  i adventsljuset och vara rädda om varandra...KRAM

Mörka november..

November är nog den mörkaste månaden på hela året, har många årsdatum som anknyter till tråkiga saker just denna månad. Många förluster av nära o kära, och det späds på av mörkret som omger oss tillsammans med den bitande kylan som blåser genom märg o ben.
Men man får lära sig hitta små små glädjeämnen i mörkret så blir allt lättare. Jag har många ljus tända som lyser upp mörkret. Många runt mig som sprider ljus i mitt mörker. Kampen mot vikten är tuff, men har många som stöttar mig och hjälper mig. Bara jag själv som ska finna orken att vara ståndaktig och sluta med sockret. Har hört att det ska vara ett gift lika svårt som en knarkare som tar heroin. Ska vara lika svåra att bli av med de lasterna, kan ligga något i det. Skulle finnas antabus mot sockerberoende, något som gjorde att man fick så ont i magen när man tuggade på socker så man tänkte sig före både en och två ggr. Men nu har jag klarat mig utan socker i få se nu då. I söndags så två hela dagar, inte dåligt det inte. Och idag ska det gå bra, har en god soppa på spisen som väntar på att ätas av innan jag tar mig till jobbet. Soppa är gott i höstkylan, men snart blir det ljusare tider, då är det advent och väntan på julen är här.
Undrar hur min jul kommer att se ut i år, vi som var så många för några år sedan, det har blivit förminskat med råge julaftonssällskapet. Men det är väl så det är när man blir ofrivilligt äldre. Det är då alla förändringar kommer men man kan kanske få bra förändringar i år.

Väntar med spänning på mitt julschema, vet inte än hur jag jobbar till jul, lite oroligt blir det när man lever i ovissheten, något som inte våran chef riktigt kan förstå som det verkar. Men man får ta det som det kommer med det är ju flera som undrar, inte bara jag. Det är just nu ett litet orosmoment på jobbet, alla vill ju vara lediga men få som vara lediga i alla 3 dagarna. Önskar att jag är det i år men man får ju sällan sina önskningar uppfyllda när det gäller schemat när det kommer. Blir oftast massa diskussioner alla har något att komma med som de inte gillar med sitt schema. Men det är bara att vänta, den som väntar får se. Förhoppningsvis iallafall.

Ska besöka mamma o pappas grav till helgen, har inte varit dit på ett tag, ska bli härligt att få visa J var de ligger och var de är uppväxta. Min bror bor ju där med, så vi får se om han är hemma. Så går den helgen
med bilåkning igen. Inte bra för ryggen men men vissa saker är sköna att göra ändå för själen och då får ryggen bita ihop.

Snart är det helg och min hjärtevän är hos mig igen, saknar honom mycket när vi inte är nära varandra. Men det är en skön längtan efter hans famn, hans röst, hans lugn och hans själ. Hela han skänker mig en sån härlig känsla av trygghet och en framtidstro som är så stor.
Och mins syskonbarn kommer på besök i Torsby till helgen, det ska jagas älg igen. Den årliga jakten går mot sitt slut och boxarna är fyllda med kött från den djupa skogen.
Så går min dag mot instämplingstid igen Bäst o få i sig soppan så man får åka till jobbet.

Väntar på att få tända ljus som skänker värme och ljus i den mörka novembertid.