Spontan eller inte det är frågan

Brukar alltid säga att jag är en spontan tjej som gärna hittar på upptag men börjar tveka på det.
Känner att jag vill ha visshet och ordning omkring mig. Eller kan man vara både spontan och ha ett kontrollbehov på sitt egna liv på samma gång.
Ja jag vet inte för just nu är hela livet ovisst känns det som, kan inte planera för dagen ens. Och det är jobbigt kan jag lova. Sökt jobb, varit på anställningsintervju. Får svar inom en vecka, hoppas men försöker att inte tro. Vill inte invagga mig själv i någon sorts glädje över något jag inte har än. Ny lägenhet, allt oklart om när var o hur flytten kan ske. Dessutom är man  numer så beroende av andra för att klara en sån sak, ja bärhjälp har man ju alltid behövt. Man fixar ju inte alla dessa tunga saker, men nu klarar man inget nästan.
Jo i och för sig gör man ju det, men då ligger man nästa dag. Tror inte att någon förstår när man inte upplevt känslan av att alltid måste tänka sig för och alltid måste vänta för man behöver hjälp med det mesta.
Jag kunde inte sätta mig in i andras känslor innan jag var där själv. Det är väl lika när någon försvinner från en, det är lättare att möta andra med sorg efter man gått igenom sådan sorg själv. Det är lättare att förstå och ana vad andra känner och tänker när man har varit där själv.

Sen finns det ju undantag, finns ju människor som kan förstå och har gåvan av att kunna ha insyn i det smärtsamma som finns i många människors liv. Sen finns det människor som med lättja rycker på axlarna och säger att man ska skärpa sig och rycka upp sig. Men tänk att vissa dagar går det inte alls, medans andra dagar glider hur lätt som helst förbi och man undrar varför det var så tungt igår. Jag kanske har ärvt lite av min mors känslor, känner igen mycket i mig själv i henne ibland. Man skrattar och har roligt medans insidan gråter. För stolt ska man vara, man ska vara starkt och bära allt själv. Det är man ju fostrad till. Har lärt mig att prata lite mer om sådant som är svårt och har tur för jag har ett par stycken som jag kan och klarar att öppna mig för.
För ibland så tror man att man har en vän och en dag så ser man lite klarare och ljusare på vissa saker och de dagarna undrar man om det är en vän eller om det är en som gläds över det som gör dig illa och är avundsjuk på det som gör dig glad. Men det är jag alldeles för feg för att ta reda på. En dag kanske jag vågar, men det måste vara en dag som jag är redo att ta det bakslag som jag nästan är hundra på att det komma ska.
Nu ska jag oroas och våndas över jobbet, lägenheten och vad framtiden har i bakfickan till mig, för det måste väl snart vara min tur när det går lätt och allt flyter på utan alltför många motgångar.
Hälsan ja den försöker jag sköta, men man kan ju inte alltid rå på sådant som kommer utifrån, men har haft så många olika sjukdomar både allvarliga och lättare sjukor så det måste vara några år som jag får glädjas och bara njuta med de människor jag älskar och som älskar mig. För så långt har jag kommit i mina tankar:
Att vägen till en vän är aldrig för lång!!!
Vänner ska vårdas och man ska ha tid för dem. För en dag när man vänder sig om så står inte vännen kvar där och väntar längre. Då är vänskapen borta. För vänskap måste vårdas från två håll. Det är ett måste att visa sin välvilja tillbaka och dela åt båda håll. Lyssna och prata. Berätta och förstå. Förtroende är ömsesidigt och måste vårdas för att förtroende ska bestå. Själv är jag lite för godtrogen många gånger det har livet lärt mig. Jag litar för mycket på mina medmänniskor och där står jag med tungt hjärta och känner mig sviken gång på gång. Men tror ni jag lär mig av situationen. Nej då inte alls. Så jag är nog lite spontan ändå. Men vill ha kontroll i livet på det som gör vardagen lättare att leva.

Det vackraste på våren är väl ändå syrener.
Sen är det väl ännu bättre när man får känna dofter.

Ha en skön dag alla

21 år sedan

Tänk för 21 år sedan, blev jag väckt av min då icke födda dotter, hon skulle ju inte komma förrän den 14 juli var det beräknat till.

Men brått som hon hade då och har än i livet så anmälde hon tidigt på morgon torsdagen den 30 maj 1991 att i min mage ville hon inte vara längre, blev ambulans i ilfart till Karlstad sjukhus. Och sent den kvällen kom en vacker dotter kl 21,02. Det är idag 21 år sedan och just idag är det första gången som inte jag ska ordna hennes kalas utan vi får komma till henne i hennes egen lägenhet på hennes första födelsedag i sitt egna hem.

En stor sak i kliven i livet, även för mamma. Att ens barn växer upp så fort det tror man inte när man sitter där med ett spädbarn och inte har en aning om riktigt hur man ska fostra och lära sin egen dotter allt om livet.

Men allt följer en väg som är förutbestämd och idag kan man glädjas över vilket underbart barn man har.

Stort hjärta och hon skänker glädje på sin väg i livet.

I söndags var det morsdag och jag blev firad med god middag och hemmagjord tårta, allt enlig LCHF kosten som jag följt sedan annandag jul. Idag ska jag gå till frissan, en morsdagspresent som var mer än välbehövlig nu.

Försöker få lite ordning i mitt hem efter dotterns flytt, men utan större framgång. Blir ju lika rörigt när man ska flytta själv. Ska bli så skönt med egen ingång och en liten uteplats att sitta på. Inga trappor att ta sig uppför efter långa arbetsdagar. Semestern närmare sig med språng, snart är den helt fullbokad alla dagar. Börjar semestern just precis innan midsommar och ska ha tre veckor efter den.

Min allra första midsommar med den man jag kommit att älska så mycket. Ska bli helt fantastiskt att få fira den med honom. Sen vart den blir är ju av mindre betydelse för mig betyder  sällkapet så mycket mer än själva firandet. Har jag tur så har jag fått nycklarna till min nya lägenhet och kan flytta mina saker för vecka 26 är jag så upptagen jag kan bli. Då ska jag mämligen på festival i Borlänge, ja just det jag ska på festivalen Peace & Love. Min älskade köpte biljetterna i lördags. Så det blir att slappa och sola på dagarna, har man tur så är det badväder också. Och musik på kvällar o nätter. Ser fram emot det med en så stor spänning.

Många artister som jag gillar är ju där. Vecka 27 står för att skynda mig att få ordning i min nya lägenhet och vecka 28 ska jag och J hitta på något tillsammans, den enda vecka vi har ledigt i sommar på samma gång.

15 maj passerade i stor bemärkelse i mitt hjärta och i min själ. Mamma skulle fyllt 84 år om hon varit bland oss. Jag och min dotter gick ner i minneslunden och sätter en blomma så det är så långt till graven. En blomma betyder så mycket, mamma älskade blommor och hade så vackert i sin trädgård. Hon skänkte glädje till så många i livet, tänk mamma och pappa som fick så många år tillsammans. Grannar sedan uppväxttiden nära norska gränsen. De såg andra världskriget på nära håll, när tyskarna patrullerade gränsen till Sverige, norrmän som tog sig över i flykt från kriget. Den gemenskap som de hade med stora syskonkullar och många sammankomster. Deras barn och vackra barnbarn och barnbarnsbarn.

Ja saknaden är stor men man får minnas de ljusa stunderna när det ser mörkt ut. Har tagit mig igenom ännu en vår, inte så svår som förra året. Tur man har nära och kära som ser till att man håller sig på benen och inte gräver ner sig för långt. Just nu ser jag möjligheter i livet och söker jobb lite utanför lilla Torsby i hopp om att hitta något att göra mina kvarvarande år i arbetslivet.

Här hade jag tänkt sätta in den vackra röda Gerbera som jag sätte till minne av min mamma.

Men tekniken krånglar och jag får försöka en annan dag att få fram bilden.

Ha en underbart bra dag alla bloggare och läsare. 

Förändringar kan vara förödande

En förändring är väl till det bättre nästan alltid, bara att när man känner sig nere och deppig så funkar inte vardagen något bra när det ständigt ändras och bestäms annorlunda.
Min vardag flyter på men vissa dagar känns förändringen som en katastrof vid första anblicken man klarar inte ta till sig det som sker och man reagerar på ett konstigt sätt. För min del känner jag tårar som bara väller upp när jag inte behärskar det jag håller på med. Är van att hjärnan fattar utan någon större ansträngning, nu måste jag tänka både en och två gånger. Beteendevetaren jag gick hos förra året sa att jag stressat sönder något i hjärnan som gör så att jag reagerar så. Börjar tror på det mer och mer och önskar att det ska läka.

Svårt att se lösningar direkt, måste ofta ventilera med någon för att kunna se det som är bra för mig och se till att det beslut jag bestämmer mig för ska fungerar. Känns så jobbigt att självförtroendet har fått sig en törn och man emellanåt inte känner något värde för någon. Tur man har de som älskar en som har överseende med mina fel och brister. Hur skulle det annars gå i livet. Ja för min del inte så bra kan jag säga. Det är tufft att leva det ska gudarna veta. Man vet vad man vill och vägen dit är krokig, man vet inte hur man ska nå dit. Ser inte klart just nu, har nog för bråttom och vill det ska ske på sekunden det jag vill. Så är det ju inte. Inte för mig i alla fall, mens man hör och ser människor som inte förstår.
Inte förstår varför man mår som man gör, finns människor som det rullar på för i livet. Inga motgångar och inga sjukdomar. Fast jag vet att någon gång händer det alla, men för en del händer det mer än för andra. Känns som jag har fyllt min bägare i livet med sjukdomar och elände. Kan bara finnas positiva händelser kvar, längtan att få vara frisk och kunna leva det liv jag vill är så stor.

Tänk att vakna en morgon och kunna studsa ur sängen, sträcka på sig och inte känna att något i hela kroppen smärtar eller gör sig påmind. Tänk vilken lycka det skulle vara. Är glad och lycklig för det mesta. Tackar för de människor som finns i min närhet och gör att min dag känns lättare. Just nu är det tur jag har en del i mitt liv. Så det finns någon mening med att stiga ur sängen på morgonen, de gör så det finns en mening att kämpa vidare.
Kämpa vidare med vikt nedgång, träningen och se till att min vardag blir så lätt som möjligt. Är inte ensam i mitt liv ändå kan jag känna mig så totalt ensam och övergiven i mina tankar när jag tänker fel. För tänker fel är precis vad man gör när man gräver ner sig och tänker för mycket. Fast jag har mycket att skylla på min ekonomi att jag mår som jag gör. Hade jag skött den bättre förra året när jag var djupare deprimerad så hade jag nog mått tusen gånger bättre idag. Det är jag helt hundra på. Var det något jag tappade kontrollen över så var det mina pengar, det har min närmsta och bästa vän fått mig att inse. Det tog tid innan jag vågade se sanningen av mina handlingar men till slut brast det och mina skygg lappar försvann.

Den kvällen jag kom till insikt med det så brast det så mycket och skammen var så stor så det kan jag inte beskriva riktigt. Att jag kunnat dölja det för mig själv är något jag aldrig kommer fatta, men inget jag kan göra något åt i efterhand säger min älskade vän. Ska nu fokusera på framtiden och se till att jag får det jag vill inom kort. Först gäller det att få ekonomin under kontroll, nummer två blir min flytt till en mindre men bättre lägenhet för mig. Inga trappor och marknivå. Ett steg i rätt riktning, trappor är ingen höjdare när ryggen värker, trappor gör en isolerad från omvärlden ibland. När man tagit sig in så kommer man inte ut igen ibland för ryggen säger stopp. Ja sen får man ta det som det kommer, en dag ska jag kunna säga att nu flyttar jag till min älskade, nu är det dags.

När kaprifolen blommar i sommar så är mitt liv helt annorlunda
det är jag säker på i skrivande stund.
Gäller att fokusera på kaprifolen, den blommar ju runt den 20 juli.

När solen går upp

När solen går upp och dagen känns lättare än igår då vet man att framtiden ser ljusare ut.

Känns som man tagit ett steg mot ljusare tider, trots alla djupa taggar i hjärtat som gjort stora ärr i själen. Så stora så man vågar inte lita på alla som man gjort tidigare, man får lära sig leva vidare, känna sig sviken 

och komma ihåg att inte behandla andra så som man inte mår bra av att bli behandlad av andra.

Så ett steg in i en framtid, en framtid som känns så mycket ljusare än på länge. Jag och min dotter har hittat tillbaka till det vi hade innan jag och hennes pappa separerade och alla som försvann ur våra liv, man hann inte bearbeta allt och då ser man inte att andra sörjer lika mycket som en annan.

Så livet går framåt, det som saknas är ett jobb till min dotter och ett nytt jobb till mig. Ser fram emot att få vara med och öppna en helt ny butik med mitt hela arbetskamratsgäng, tänk att få jobba i en helt ny butik där allt är nytt och inget är trasigt. Får där nya arbetsuppgifter så jag kanske kan klara att jobba fulltid vilket skulle vara skönt. Börjar bli lite långtråkigt att gå hemma, har ju varit hemma på halvtid sen i  oktober. Och när man inte orkar städa och feja varenda dag så blir det tråkigare att gå hemma och se allt som man skulle göra men måste vänta med för man klarar inte av det som man gjort förut.

Visst kan jag göra det men då kanske jag ligger nästa dag. Och det är det inte värt, finns så mycket jag kan göra så då gör jag det så får andra göra det jag inte klarar själv. En dag så har jag förlorat min övervikt och kan få ev en ryggoperation som gör att jag kan göra vad jag vill utan att känna smärta och strålningar ut i benen. Men man lär sig leva med smärta, så man accepterar det efter ett tag, kroppen är finurlig sägs det och den gör så man upplever smärtan lindrigare än man gjorde för några månader sig. Sen att jag kämpar och tränar för att orka mer i livet, ja det gör man om man älskar livet och vill delta så mycket man bara kan.

Var till min syster i lördags, länge sen jag var dit. Men fick träffa hela hennes underbara familj, barn och deras respektive och barnbarn. Vilka charmtroll det är. De är så lika deras far så man blir alldeles tagen och sitter och tittar, lever sig tillbaka och det känns som man var tio igen, satt på golvet och lekte med deras far. 

Så härligt att träffa dem och se att de mår bra. Ska bättra mig och hälsa på dem oftare, ja inte så ofta så de tröttnar på gamla moster men lagom så de vet vem man är. Och så min lilla tjej som blivit en så stilig ung kvinna, tänk vad moster blir stolt då. Ja så lyckliga min syster och hennes man är för sina barn och barnbarn.

Så härligt att se dem tillsammans.

Ja nu ska jag tänka framåt och glädjas åt det jag har, har fått upp mina ögon och insett och lyssnat på visa människor. Se framåt, leva för att jag ska må bra då mår de runtomkring mig bra. De som har tid med mig och vill umgås med mig för den jag är och inte för den vill jag ska vara. Fokusera på det som får att må mig bra, man behöver inte sluta umgås med dem som får en att känna sig mindre värd än man är. Men man kan försöka lyssna mindre på dem och låta bli att påverkas av det de säger. Det är ofta människor som är avundsjuka och som får en kick av att låta andra känna sig sämre än de är och ofta är de inte så duktiga som de får det att låta. De kan sin sak men utanför den bubbla de lever i tror de att alla andra inte kan något. Gör ner andra och påverkar andra att tycka lika. Har kommit på mig själv att jag är alltför lättpåverkad av vad andra säger, kanske för att jag gillar livet för vad det är egentligen och om någon säger att såhär ska det vara och så här vill jag ha det. 

Då handlar det om respekt för den individen och då får man acceptera det och dens åsikter. 

Så nu blickar vi framåt i framtiden, lyssnar på de som vill mig väl i livet och inte är avundsjuka på det jag har.

Min dotter, min kille, mina syskon och deras familjer, arbetkamrater och vänner. Ja vilken underbar dag det ska bli idag.

En ny dag, nya möjligheter. Möjligheter som gör min dag ljusare. Blir min dag ljusare så sprider jag glädje om mig och påverkar andra människor att se dagen med en bättre syn.

Se en ny dag är här!!
En dag med nya möjligheter.

3 CM

Så stolt man kan vara av den lilla cm man åstadkommit genom viktminskningen på 6 veckor 3,2 kg och 3 cm runt mitten mindre. Och de få cm känns kan jag lova, allt känns så mycket lättare. Och det inte bara på grund av de fantastiska 3 cm.
Tränar flera ggr i veckan, får stöd av nära och kära som får mig att kämpa trots att det vissa dagar känns tungt att kliva ner i bassängen. Men det går lättare och lättare. Kroppen känner ett sug efter att få simma dessa längder och få göra dessa rörelser i grupp med andra till musik. För varje vecka man är där så går rörelserna lättare och lättare, känner att jag börjar bli stadigare runt "korsetten" i ryggen.

Efter långa funderingar om framtiden och vad det kommer att hända och ske har jag beslutat att avsluta min engelska kurs och söka till medicinsk sekreterare utbildning. Hoppas att man kommer in och att man kan lära sig studera igen, tränar för fullt på att lära mig den bästa inlärningsmetoden för mig när jag läser engelska på distans.
Gäller verkligen att man har självdisciplin vill jag lova. Man måste avsätta tid att studera och då får omvärlden vänta. Det är ett svårt steg vissa dagar men kämpar man inget så vinner man inget heller. Vill ju prestera så bra som möjligt för att ha en chans att komma in på utbildningen.
Parallellt med det så söker jag jobb, men inte så lätt. Konstigt hur utvecklingen tagit oss i världen, man måste ha höga utbildningar till allting snart. Förr räckte det med sunt förnuft. Men jag vet att en dag så dyker det upp och ordnar sig som vi säger i Värmland. Jag vet vad jag vill och fokuserar på det, till slut så har jag kommit dit, både när det gäller min vikt, min rygg och min framtid.
Så för varje cm jag minskar så är jag en cm närmare min framtid och då tror jag, nej då vet jag att alla pusselbitar har fallit på plats för mig. Och även för min dotter som är det bästa jag har och det bästa jag skapat i livet. Känner att när jag mår bättre så mår hon också bättre. Hon har kommit till ro i livet som det verkar, så skönt och se när hon är lugn och harmonisk. Inte alls så uppskruvad och spänd som hon varit sen vi separerade, och alla nära som har försvunnit ur våra liv de senaste åren. Klart man inte mår bra, men svårt att se när man själv befinner sig på yttersta kanten i själen. En fin tråd som kan brista men för oss höll den och det gör mig så lyckliga så att i skrivande stund så trillar det en tår av lycka ned för kinden.

Tänk vad mycket man har i livet att vara lycklig för, min stora kärlek, min dotter, min vänner,  personalfest, arbetskamrater och så alla mina syskonbarn varav några som kommer på besök om någon vecka. Ska bli så roligt att träffa dem och syskonbarnbarnen. Sen kommer våren och då hoppas jag min rygg är så stark så jag kan följa med min stora kärlek ut på en runda golf eller två. Vill tillbringa min framtid så mycket man bara kan med de människor som betyder så mycket för mig.

Så de 3 cm som jag minskat på 6 veckor är bara början på en lång vandring till mitt nya liv, livet efter 45 skulle man kunna säga. Rena ungdomen tänker en del medan en del andra tänker vilken gammal kärring.
Men synen på livet och allt är så olika, bara att acceptera varandras olikheter.

Så kämpa på alla som letar efter sina cm i livet att glädjas för.

Man kan ha så mycket roligt med ett måttband,
mäta sig själv, sy gardiner, kläder. Ja använd din
fantasi och mät.

Tänka sig vilka kontraster det är på olika år

Ja var och simmade idag, kände kroppen spruda av energi, hjärta slå några extra slag när jag tänker på den man jag träffat, hur han får mig att må så bra. Han skänker mig styrka och glädje i livet.
Har insett en del saker som hänt mig under de senaste åren, hur man kan blunda för verkligheten och inte se det som gör att man inte mår så bra, hur man kan låta andra människor köra över en på ena eller andra sättet. De se när man inte mår så bra och förstår inte att man letar efter glädjen i livet en bekräftelse på att man är värdefull.
Man söker på fel ställen och med fel saker, äta är ett sätt att skingra o bedöva kroppen på saknad av något, choklad är värdefull när jag mår dåligt, något i choklad gör mig lycklig när jag äter, men lika olycklig när jag sväljt den goda biten. Likaså kan man shoppa för att bedöva kroppen eller rättare sagt själen, en kick av glädje
av det där nya man köper som man trots allt inte behöver egentligen.
Många långa funderingar och samtal av den jag älskar mer än jag kan beskriva, han får hela min kropp och själ att vakna, blir lycklig när jag tänker på honom, känslor som jag glömt fanns kommer upp.

Men jag simmade och det var så skönt, plötsligt när jag räknat mina längder och km var gjord allt kändes bara så perfekt idag, vet att jag tänkt rätt, ska söka till skolan, för första gången i livet så känner jag att det ska bli kul att läsa, läser engelska nu för att få behörighet. Och det är kul!!
Och om en dryg månad så ska vi äntligen få komma till nybygget, jag ska få vara med och öppna en helt ny fräsch affär, allt är nytt och skinande rent. Vilken känsla efter alla år av renoveringar och lagningar som det är med gamla byggnader. Ser fram emot det med blandade känslor älskar mitt jobb mycket, det är bara dessa besvärliga arbetstider som ställer till det ibland och nu ska vi ha öppet ifrån kl 800 på morgonen till 2100 på kvällen. Ska bli skoj ändå kan ju inte jobba mer än mina timmar jag är anställd på. Sökt ny lägenhet idag, och sorterar mer saker från mitt liv. Krävs en hel del upprensning i livet för att det ska bli ordning på torpet.
Känslan finner sig kvar, efter några ord om att man ska leva framåt och inte ta med sig det som varit, det som inte varit bra. Men det är svårt ibland att släppa skyddsnäten man bygger upp runt sig för att inte behöva
 sig så hårt igen. Men det gamla kommer upp ibland men just idag ser jag framåt. Framåt där jag vet precis vad jag vill och där jag ser det ljusa goda livet med lycka och kärlek.
Så nu ska det studeras och arbetas. Hoppas att jag kan jobba 100 % snart igen. Kanske att det finns ett jobb som jag klarar av på "mitt" nya jobb, samma arbetsgivare men allt annat är nytt och fräscht.

Så tänk att jag kom på vad jag vill bli innan jag blev gammal...om jag nu någonsin blir gammal. Ja kroppsligt men talar jag om sinnet. :)

Nu är det dags att krypa i säng för att kunna vakna till en nu underbar dag med framtidsvisioner och tvättstugan.

En av alla stjärnor är min ledsagare därute :)

Två år av saknad har gått

Så ett tag sen jag skrev i min blogg.

Idag är det två år sen min mamma gick bort, tänk att saknaden kan vara så stor än. Så mycket man vill säga och så mycket man skulle vilja åka till henne för den där kopp kaffen som hon alltid hade på språng när någon kom  in genom dörren. Mamma som räckte till för så många, alla var välkomna, så saknad av många.
Har precis varit i minneslunden och tänt ljus en lagom kall promenad dit. Sovit länge idag, känner ingen hungerkänsla trots att det är kvällen och jag bara stekt mig en omelett idag. Ska laga lite mat och sätta mig framför tv:n och kolla på Stjärnorna på slottet, en bra omgång beror nog på deltagarna en hel del tror jag.

Denna vecka har jag börjat städa min garderob, vad mycket saker jag har lyckats få in i den må jag säga.
Trodde inte det var möjligt att klämma in så mycket i en enda garderob eller klädkammare är rätta ordet.
Den är lite större än en garderob, så mycket jag har att gå igenom, men får ta lite då och då. Till slut så har jag väl minskat på mina saker. För så mycket finns det inte en enda människa som behöver och har användning för. Kasta, sälja, skänka och behålla. Fyra uppdelningar från början så får man se var man landar.
Känner våta tårar på mina kinder, känner att saknaden är så stor efter mina föräldrar och dess trygga hem som man besökte. Känner en liten sting i hjärtat att jag inte kunnat ge samma trygghet till mitt egna barn, men hoppas när min psyke och mitt liv faller på plats att jag ska kunna få henne att känna den trygghet att komma hem som jag alltid gjorde. På ett annat vis för mamma o pappa bodde tillsammans och under samma tak sen jag var ett år. Så den tryggheten med att veta var alla saker finns och hur det ser ut den kommer aldrig min dotter kunna få. Men en trygghet i sin mor att veta att man alltid kan få stöd och hjälp det kan jag skapa till min dotter. Men det är flera som ska skapa tryggheten inte bara jag, hänger ju på dottern att man skapar det tillsammans.

SÅ nu får det bli liten middag med köttfärssås och coleslaw, känner att magen inte fått mat på länge.

Ta hand om varandra och tänk på att ett vänligt ord från dig kanske är det enda vänliga den personen har hört idag. Torkar mina tårar och känner glädjen över det som finns i mitt liv, jag har så mycket att vara tacksam över så mycket kärlek att både ge och få.

Så välkommen framtiden.