Så stolt man kan vara av den lilla cm man åstadkommit genom viktminskningen på 6 veckor 3,2 kg och 3 cm runt mitten mindre. Och de få cm känns kan jag lova, allt känns så mycket lättare. Och det inte bara på grund av de fantastiska 3 cm.
Tränar flera ggr i veckan, får stöd av nära och kära som får mig att kämpa trots att det vissa dagar känns tungt att kliva ner i bassängen. Men det går lättare och lättare. Kroppen känner ett sug efter att få simma dessa längder och få göra dessa rörelser i grupp med andra till musik. För varje vecka man är där så går rörelserna lättare och lättare, känner att jag börjar bli stadigare runt "korsetten" i ryggen.
Efter långa funderingar om framtiden och vad det kommer att hända och ske har jag beslutat att avsluta min engelska kurs och söka till medicinsk sekreterare utbildning. Hoppas att man kommer in och att man kan lära sig studera igen, tränar för fullt på att lära mig den bästa inlärningsmetoden för mig när jag läser engelska på distans.
Gäller verkligen att man har självdisciplin vill jag lova. Man måste avsätta tid att studera och då får omvärlden vänta. Det är ett svårt steg vissa dagar men kämpar man inget så vinner man inget heller. Vill ju prestera så bra som möjligt för att ha en chans att komma in på utbildningen.
Parallellt med det så söker jag jobb, men inte så lätt. Konstigt hur utvecklingen tagit oss i världen, man måste ha höga utbildningar till allting snart. Förr räckte det med sunt förnuft. Men jag vet att en dag så dyker det upp och ordnar sig som vi säger i Värmland. Jag vet vad jag vill och fokuserar på det, till slut så har jag kommit dit, både när det gäller min vikt, min rygg och min framtid.
Så för varje cm jag minskar så är jag en cm närmare min framtid och då tror jag, nej då vet jag att alla pusselbitar har fallit på plats för mig. Och även för min dotter som är det bästa jag har och det bästa jag skapat i livet. Känner att när jag mår bättre så mår hon också bättre. Hon har kommit till ro i livet som det verkar, så skönt och se när hon är lugn och harmonisk. Inte alls så uppskruvad och spänd som hon varit sen vi separerade, och alla nära som har försvunnit ur våra liv de senaste åren. Klart man inte mår bra, men svårt att se när man själv befinner sig på yttersta kanten i själen. En fin tråd som kan brista men för oss höll den och det gör mig så lyckliga så att i skrivande stund så trillar det en tår av lycka ned för kinden.
Tänk vad mycket man har i livet att vara lycklig för, min stora kärlek, min dotter, min vänner, personalfest, arbetskamrater och så alla mina syskonbarn varav några som kommer på besök om någon vecka. Ska bli så roligt att träffa dem och syskonbarnbarnen. Sen kommer våren och då hoppas jag min rygg är så stark så jag kan följa med min stora kärlek ut på en runda golf eller två. Vill tillbringa min framtid så mycket man bara kan med de människor som betyder så mycket för mig.
Så de 3 cm som jag minskat på 6 veckor är bara början på en lång vandring till mitt nya liv, livet efter 45 skulle man kunna säga. Rena ungdomen tänker en del medan en del andra tänker vilken gammal kärring.
Men synen på livet och allt är så olika, bara att acceptera varandras olikheter.
Så kämpa på alla som letar efter sina cm i livet att glädjas för.
Tränar flera ggr i veckan, får stöd av nära och kära som får mig att kämpa trots att det vissa dagar känns tungt att kliva ner i bassängen. Men det går lättare och lättare. Kroppen känner ett sug efter att få simma dessa längder och få göra dessa rörelser i grupp med andra till musik. För varje vecka man är där så går rörelserna lättare och lättare, känner att jag börjar bli stadigare runt "korsetten" i ryggen.
Efter långa funderingar om framtiden och vad det kommer att hända och ske har jag beslutat att avsluta min engelska kurs och söka till medicinsk sekreterare utbildning. Hoppas att man kommer in och att man kan lära sig studera igen, tränar för fullt på att lära mig den bästa inlärningsmetoden för mig när jag läser engelska på distans.
Gäller verkligen att man har självdisciplin vill jag lova. Man måste avsätta tid att studera och då får omvärlden vänta. Det är ett svårt steg vissa dagar men kämpar man inget så vinner man inget heller. Vill ju prestera så bra som möjligt för att ha en chans att komma in på utbildningen.
Parallellt med det så söker jag jobb, men inte så lätt. Konstigt hur utvecklingen tagit oss i världen, man måste ha höga utbildningar till allting snart. Förr räckte det med sunt förnuft. Men jag vet att en dag så dyker det upp och ordnar sig som vi säger i Värmland. Jag vet vad jag vill och fokuserar på det, till slut så har jag kommit dit, både när det gäller min vikt, min rygg och min framtid.
Så för varje cm jag minskar så är jag en cm närmare min framtid och då tror jag, nej då vet jag att alla pusselbitar har fallit på plats för mig. Och även för min dotter som är det bästa jag har och det bästa jag skapat i livet. Känner att när jag mår bättre så mår hon också bättre. Hon har kommit till ro i livet som det verkar, så skönt och se när hon är lugn och harmonisk. Inte alls så uppskruvad och spänd som hon varit sen vi separerade, och alla nära som har försvunnit ur våra liv de senaste åren. Klart man inte mår bra, men svårt att se när man själv befinner sig på yttersta kanten i själen. En fin tråd som kan brista men för oss höll den och det gör mig så lyckliga så att i skrivande stund så trillar det en tår av lycka ned för kinden.
Tänk vad mycket man har i livet att vara lycklig för, min stora kärlek, min dotter, min vänner, personalfest, arbetskamrater och så alla mina syskonbarn varav några som kommer på besök om någon vecka. Ska bli så roligt att träffa dem och syskonbarnbarnen. Sen kommer våren och då hoppas jag min rygg är så stark så jag kan följa med min stora kärlek ut på en runda golf eller två. Vill tillbringa min framtid så mycket man bara kan med de människor som betyder så mycket för mig.
Så de 3 cm som jag minskat på 6 veckor är bara början på en lång vandring till mitt nya liv, livet efter 45 skulle man kunna säga. Rena ungdomen tänker en del medan en del andra tänker vilken gammal kärring.
Men synen på livet och allt är så olika, bara att acceptera varandras olikheter.
Så kämpa på alla som letar efter sina cm i livet att glädjas för.
 |
| Man kan ha så mycket roligt med ett måttband, mäta sig själv, sy gardiner, kläder. Ja använd din fantasi och mät. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar