Tänk att det kom snö till slut

Hur var det den gick nu den vackra dikt som är skriven av Viktor Rydberg, Tomten. Tänk om han visste vad den skulle leta sig in i alla sinnen och vrår när han skrev den tror det var 1881. Så vacker och gripande.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne; 

Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne. 

Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma. 

Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken. 

Undrar var den tomten är nu, skulle vilja ha en sådan tomte som pysslar om och ser till att allt är klart till jul.

Att alla som ska fira den mår bra och att alla får äta sig mätta. En önskan svår det vet jag, en del äter så de inte kan stå upp utan måste ligga och jäsa på en soffa, andra svälter och en del får inget alls i sin tomma mage. Tänk hur världen kan se ut, inte rättvis alla dagar. Att det finns i överflöd hos en del och inget hos andra, undrar vem som gjort den fördelningen från början.

Julen är inte till för att man ska ha allt man önskar sig,  många har glömt eller inte vet varför man firar jul i vårat avlånga land. Se på himlen och se om du kan se en stjärna, en stjärna som leder dig rätt i livet som stjärnan gjorde med Maria och Josef den där långa natten den 23 december för så många år sedan. Om man finner sin stjärna och följer den så hittar man lugnet och harmonin i livet. En stjärna har många uddar man kan luta sig mot, den lyser upp ditt mörker med sitt ljus. Luta dig tillbaka och lyssna på vad din stjärna säger till dig, blunda och tänk igenom det stjärnan sa till dig. Min stjärna leder mig till ljusare tider och lyckligare stunder.

Känner en viss spänning i min kropp idag, imorgon är det dags. Dags för röntgen, sen får framtiden utvisa vad som komma ska. Oro för den trånga tub man ska åka in i, oroas kanske i onödan. Men har varit med min dotter en gång så jag vet hur det ser ut och det är trångt. Får ta med en lugnande skiva och blunda. Har sån underbar kille så han åker 20 mil extra för att komma med och skjutsa mig till röntgen. Och dottern kanske följer med också, lugnande att veta att man har med sig sina närmaste en sådan gång. Vetskapen om att de finns och följer mig är en lugnande känsla som jag försöker hålla kvar men inte så lätt alla ggr.

Vi får se vad dagen utvisar. Imorgon alltså, imorgon i framtiden. En ljus framtid syns där i min stjärna.

Vad skönt det är att leva, sen får man sig en törn då och då, då är det en himla tur att stjärnan har sju uddar som kan fånga upp en. Min stjärna har det iallafall.