21 år sedan

Tänk för 21 år sedan, blev jag väckt av min då icke födda dotter, hon skulle ju inte komma förrän den 14 juli var det beräknat till.

Men brått som hon hade då och har än i livet så anmälde hon tidigt på morgon torsdagen den 30 maj 1991 att i min mage ville hon inte vara längre, blev ambulans i ilfart till Karlstad sjukhus. Och sent den kvällen kom en vacker dotter kl 21,02. Det är idag 21 år sedan och just idag är det första gången som inte jag ska ordna hennes kalas utan vi får komma till henne i hennes egen lägenhet på hennes första födelsedag i sitt egna hem.

En stor sak i kliven i livet, även för mamma. Att ens barn växer upp så fort det tror man inte när man sitter där med ett spädbarn och inte har en aning om riktigt hur man ska fostra och lära sin egen dotter allt om livet.

Men allt följer en väg som är förutbestämd och idag kan man glädjas över vilket underbart barn man har.

Stort hjärta och hon skänker glädje på sin väg i livet.

I söndags var det morsdag och jag blev firad med god middag och hemmagjord tårta, allt enlig LCHF kosten som jag följt sedan annandag jul. Idag ska jag gå till frissan, en morsdagspresent som var mer än välbehövlig nu.

Försöker få lite ordning i mitt hem efter dotterns flytt, men utan större framgång. Blir ju lika rörigt när man ska flytta själv. Ska bli så skönt med egen ingång och en liten uteplats att sitta på. Inga trappor att ta sig uppför efter långa arbetsdagar. Semestern närmare sig med språng, snart är den helt fullbokad alla dagar. Börjar semestern just precis innan midsommar och ska ha tre veckor efter den.

Min allra första midsommar med den man jag kommit att älska så mycket. Ska bli helt fantastiskt att få fira den med honom. Sen vart den blir är ju av mindre betydelse för mig betyder  sällkapet så mycket mer än själva firandet. Har jag tur så har jag fått nycklarna till min nya lägenhet och kan flytta mina saker för vecka 26 är jag så upptagen jag kan bli. Då ska jag mämligen på festival i Borlänge, ja just det jag ska på festivalen Peace & Love. Min älskade köpte biljetterna i lördags. Så det blir att slappa och sola på dagarna, har man tur så är det badväder också. Och musik på kvällar o nätter. Ser fram emot det med en så stor spänning.

Många artister som jag gillar är ju där. Vecka 27 står för att skynda mig att få ordning i min nya lägenhet och vecka 28 ska jag och J hitta på något tillsammans, den enda vecka vi har ledigt i sommar på samma gång.

15 maj passerade i stor bemärkelse i mitt hjärta och i min själ. Mamma skulle fyllt 84 år om hon varit bland oss. Jag och min dotter gick ner i minneslunden och sätter en blomma så det är så långt till graven. En blomma betyder så mycket, mamma älskade blommor och hade så vackert i sin trädgård. Hon skänkte glädje till så många i livet, tänk mamma och pappa som fick så många år tillsammans. Grannar sedan uppväxttiden nära norska gränsen. De såg andra världskriget på nära håll, när tyskarna patrullerade gränsen till Sverige, norrmän som tog sig över i flykt från kriget. Den gemenskap som de hade med stora syskonkullar och många sammankomster. Deras barn och vackra barnbarn och barnbarnsbarn.

Ja saknaden är stor men man får minnas de ljusa stunderna när det ser mörkt ut. Har tagit mig igenom ännu en vår, inte så svår som förra året. Tur man har nära och kära som ser till att man håller sig på benen och inte gräver ner sig för långt. Just nu ser jag möjligheter i livet och söker jobb lite utanför lilla Torsby i hopp om att hitta något att göra mina kvarvarande år i arbetslivet.

Här hade jag tänkt sätta in den vackra röda Gerbera som jag sätte till minne av min mamma.

Men tekniken krånglar och jag får försöka en annan dag att få fram bilden.

Ha en underbart bra dag alla bloggare och läsare. 

Förändringar kan vara förödande

En förändring är väl till det bättre nästan alltid, bara att när man känner sig nere och deppig så funkar inte vardagen något bra när det ständigt ändras och bestäms annorlunda.
Min vardag flyter på men vissa dagar känns förändringen som en katastrof vid första anblicken man klarar inte ta till sig det som sker och man reagerar på ett konstigt sätt. För min del känner jag tårar som bara väller upp när jag inte behärskar det jag håller på med. Är van att hjärnan fattar utan någon större ansträngning, nu måste jag tänka både en och två gånger. Beteendevetaren jag gick hos förra året sa att jag stressat sönder något i hjärnan som gör så att jag reagerar så. Börjar tror på det mer och mer och önskar att det ska läka.

Svårt att se lösningar direkt, måste ofta ventilera med någon för att kunna se det som är bra för mig och se till att det beslut jag bestämmer mig för ska fungerar. Känns så jobbigt att självförtroendet har fått sig en törn och man emellanåt inte känner något värde för någon. Tur man har de som älskar en som har överseende med mina fel och brister. Hur skulle det annars gå i livet. Ja för min del inte så bra kan jag säga. Det är tufft att leva det ska gudarna veta. Man vet vad man vill och vägen dit är krokig, man vet inte hur man ska nå dit. Ser inte klart just nu, har nog för bråttom och vill det ska ske på sekunden det jag vill. Så är det ju inte. Inte för mig i alla fall, mens man hör och ser människor som inte förstår.
Inte förstår varför man mår som man gör, finns människor som det rullar på för i livet. Inga motgångar och inga sjukdomar. Fast jag vet att någon gång händer det alla, men för en del händer det mer än för andra. Känns som jag har fyllt min bägare i livet med sjukdomar och elände. Kan bara finnas positiva händelser kvar, längtan att få vara frisk och kunna leva det liv jag vill är så stor.

Tänk att vakna en morgon och kunna studsa ur sängen, sträcka på sig och inte känna att något i hela kroppen smärtar eller gör sig påmind. Tänk vilken lycka det skulle vara. Är glad och lycklig för det mesta. Tackar för de människor som finns i min närhet och gör att min dag känns lättare. Just nu är det tur jag har en del i mitt liv. Så det finns någon mening med att stiga ur sängen på morgonen, de gör så det finns en mening att kämpa vidare.
Kämpa vidare med vikt nedgång, träningen och se till att min vardag blir så lätt som möjligt. Är inte ensam i mitt liv ändå kan jag känna mig så totalt ensam och övergiven i mina tankar när jag tänker fel. För tänker fel är precis vad man gör när man gräver ner sig och tänker för mycket. Fast jag har mycket att skylla på min ekonomi att jag mår som jag gör. Hade jag skött den bättre förra året när jag var djupare deprimerad så hade jag nog mått tusen gånger bättre idag. Det är jag helt hundra på. Var det något jag tappade kontrollen över så var det mina pengar, det har min närmsta och bästa vän fått mig att inse. Det tog tid innan jag vågade se sanningen av mina handlingar men till slut brast det och mina skygg lappar försvann.

Den kvällen jag kom till insikt med det så brast det så mycket och skammen var så stor så det kan jag inte beskriva riktigt. Att jag kunnat dölja det för mig själv är något jag aldrig kommer fatta, men inget jag kan göra något åt i efterhand säger min älskade vän. Ska nu fokusera på framtiden och se till att jag får det jag vill inom kort. Först gäller det att få ekonomin under kontroll, nummer två blir min flytt till en mindre men bättre lägenhet för mig. Inga trappor och marknivå. Ett steg i rätt riktning, trappor är ingen höjdare när ryggen värker, trappor gör en isolerad från omvärlden ibland. När man tagit sig in så kommer man inte ut igen ibland för ryggen säger stopp. Ja sen får man ta det som det kommer, en dag ska jag kunna säga att nu flyttar jag till min älskade, nu är det dags.

När kaprifolen blommar i sommar så är mitt liv helt annorlunda
det är jag säker på i skrivande stund.
Gäller att fokusera på kaprifolen, den blommar ju runt den 20 juli.