Sidor

lördag 14 januari 2012

Två år av saknad har gått


Så ett tag sen jag skrev i min blogg.

Idag är det två år sen min mamma gick bort, tänk att saknaden kan vara så stor än. Så mycket man vill säga och så mycket man skulle vilja åka till henne för den där kopp kaffen som hon alltid hade på språng när någon kom  in genom dörren. Mamma som räckte till för så många, alla var välkomna, så saknad av många.
Har precis varit i minneslunden och tänt ljus en lagom kall promenad dit. Sovit länge idag, känner ingen hungerkänsla trots att det är kvällen och jag bara stekt mig en omelett idag. Ska laga lite mat och sätta mig framför tv:n och kolla på Stjärnorna på slottet, en bra omgång beror nog på deltagarna en hel del tror jag.

Denna vecka har jag börjat städa min garderob, vad mycket saker jag har lyckats få in i den må jag säga.
Trodde inte det var möjligt att klämma in så mycket i en enda garderob eller klädkammare är rätta ordet.
Den är lite större än en garderob, så mycket jag har att gå igenom, men får ta lite då och då. Till slut så har jag väl minskat på mina saker. För så mycket finns det inte en enda människa som behöver och har användning för. Kasta, sälja, skänka och behålla. Fyra uppdelningar från början så får man se var man landar.
Känner våta tårar på mina kinder, känner att saknaden är så stor efter mina föräldrar och dess trygga hem som man besökte. Känner en liten sting i hjärtat att jag inte kunnat ge samma trygghet till mitt egna barn, men hoppas när min psyke och mitt liv faller på plats att jag ska kunna få henne att känna den trygghet att komma hem som jag alltid gjorde. På ett annat vis för mamma o pappa bodde tillsammans och under samma tak sen jag var ett år. Så den tryggheten med att veta var alla saker finns och hur det ser ut den kommer aldrig min dotter kunna få. Men en trygghet i sin mor att veta att man alltid kan få stöd och hjälp det kan jag skapa till min dotter. Men det är flera som ska skapa tryggheten inte bara jag, hänger ju på dottern att man skapar det tillsammans.

SÅ nu får det bli liten middag med köttfärssås och coleslaw, känner att magen inte fått mat på länge.

Ta hand om varandra och tänk på att ett vänligt ord från dig kanske är det enda vänliga den personen har hört idag. Torkar mina tårar och känner glädjen över det som finns i mitt liv, jag har så mycket att vara tacksam över så mycket kärlek att både ge och få.

Så välkommen framtiden.

Ett nytt år är här, ett nytt år med många saker att ta itu med

Ett nytt år är här, julen och nyår har varit fantastiska och första julen tillsammans med J var precis så underbar som jag hade drömt om. Saknar nära o kära givetvis men tiden går och förändringarna kommer och det är bättre att acceptera förändringarna än att gräva ner sig och tänka hur det varit. Leva i nuet och ta emot framtiden som den kommer är bättre än att stirra bakåt och längta till det som varit.
Julen började med att jobba några timmar på konsum, julafton borde vara helt stängd det är en helig dag för många men numer är det ju så att det ska vara öppet alla dagar på året. Så härligt att kunna göra som så många andra kunna säga den 23 december att man skulle vara hemma tills efter trettonhelgen. Men efter att jag gjort mina timmar på jobbet så sätter jag mig i bilen och åker till Borlänge, min första jul i Dalarna.
Känner mig så välkommen och julvärmen sprider sig i kroppen, tar nästan 3 timmar i vinterföre att ta sig dit, så jag har passat på att ringa till nära och kära för att önska God Jul.
Mat och tomte, en så härlig julafton, inte lik mina förra jular, första julen som inte jag och min syster firar jul på samma ställe, konstigt känns det men det är väl det som kallas framtidens förändringar.
Efter en skön o stilla jul är det dags att åka hem till J:s lgh, och efter ett stort tumult så kommer vi fram. Jag har råkat ut för en så udda olycka som ångande julmust som skapade brännskador på mina ben.

Så en sjukskrivning blev följden på det, min konvalecenttid tillbringade jag i Borlänge, startade vår nya diet på annnandag jul, efter en lyckad kalkonmiddag hemma hos oss med J:s föräldrar och familj.
Har börjat att simma igen efter att såren läkt ut. Nu eller aldrig gäller det att hålla i och sköta träning och kost.
Ett måste för att min rygg ska bli bra igen. Bra o bra men uthärdig är väl rätta uttrycket.