Semester

Semester, mmm semester vilket underbart ord det är när man just kommit fram till klockan minuterna före man slutar för att veta att man äntligen får semester. Frågor, vad ska du göra på semestern? Ja vad ska jag göra på min semester. Tänkte se till att min själaläkning fortsskrider. Började semestern med en liten tupplur på sängen efter jobbet. Lite kycklingsallad tillred i sällskap med min underbara dotter. Vid köksbordet sitter kusinen och njuter av livet tillsammans med oss. Ett glas rött vin ute på balkongen, lite samtal i telefonen. Bara njuter av att veta att jag inte ska jobba på flera veckor, känslan av att få energi som sprider sig i kroppen.
Vet att jag ska ta en tur till Göteborg på min semester, hälsa på mina syskonbarn, ska komma en bebis till. När man pratar om trollen så ringer telefonen, min syster som talar om att hon blivit farmor och svågern farfar till sitt andra barnbarn kl 19,41. Tänk vad underbart, nu vill jag hälsa på fortare men får vänta så de får känna sig hemma. Min systerdotter hade utryckning som barnvakt till storasyster. Härligt att få höra, allt är bra med alla och allt har gått bra.
Ja nu kom min semester i bakhjärnan, tänker på vad härligt med en bebis, vad mycket den föds till, en son, en lillebror, ett barnbarn, syskonbarn, syskonbarnbarn. Tänk vad mycket kärlek den ska få av sina nära och kära. Va helt underbart.

Semestern ja, den blir nog helt underbar, kunde ju inte ha börjat bättre än den gjorde idag iallafall.
Inget regn, ingen kyla och förvånansvärt myggfritt när jag satt ute på balkongen och så samtalet om att jag blivit gammelmoster.  Känslan av att jag hinner vara med och se barnen växa upp är fantastisk. Jag kommer hinna få reda på vad de blir när de blir stora, i deras framtid. Kanske de kan få mig att inse vad jag vill i min  framtid.
Hade en vision om volontär jobb, men det är inte bara, visserligen får man båda mat och husrum, men man ska ju ta sig dit och förhoppningsvis hem. Och så måste man betala hyran för lägenheten man har hemma. Man vill ju ha något att komma hem till när man kommer tillbaka. Men visst skulle det vara fantastiskt att kunna hjälpa andra som har det svårt och saknar någon att få hjälp av. Tänk vilken känsla att få känna att någon behöver en så mycket för att kunna ta sig genom dagen. Och nu menar jag verkligen behöva.
Finns många behov av olika slag, men våra behov är ju lyxbehov om man jämför med behoven för vad som behövs i fattiga länder.
Semester var det, tänkte jobba hårt i några dagar för att njuta desto mer av semestern. Är ju så skönt när det är rent o snyggt omkring en. Vad många vänder får jag göra till tippen tro innan jag hunnit gå igenom mitt förråd, ska ta kort imorgon tänkte jag. Men börjar där jag ska vara o må skönt.
Ha de gött, hörs nog flera ggr på min semester.

                                                   Kult!! Filmstjärnor med Ingemar Stenmark!!

Katastrof i själavandringen

Ja inre konflikt kanske det kan uttryckas med ett annat ord, en konflikt som fick förnuftet att segra även om den inre ron inte riktigt kommit över förnuftets beslut. Man är inte alltid överens med sig själv i det man bestämmer, men vet ju själv att jag inte kan kliva ner i Vanån o simma 3 km i kallt vatten när jag är febrig och har ont i halsen.
Har sovit konstant nästan sen i fredags. Ligger där under täcket o tror att jag inte är sjuk utan kan gå upp och simma Vansbrosimmet på söndagen, men förnuftet o ett samtal med min bästa kompis låter mig förstå att det är inte genomförbart. Men när jag ligger där och tänker under täcket innan jag åter igen slumrar in i febersömnen så tänker jag att jag måste simma iallafall. Ja visst säger förnuftet i min hjärna till själen i mitt hjärta, nästa år kan du simma och då kan du vara mer tränad än i år. Men jag skulle göra detta för att bevisa för mig själv att jag klarar det och att jag kan bara jag bestämmer mig för något. Men nederlaget att inte simma är inte så stort i dag som det hade varit om vi går tillbaka några månader eller bara några veckor. Då hade det varit stor katastrof och besvikelsen att inte ha något värde har varit så enormt stort. Men jag vet nästan till 100 procent att jag skulle klarat av att simma om jag bara bestämt mig.
Men hade känts otroligt bra om jag genomfört det idag, startnummer 4077 kl 12,30 kom aldrig till start. Ligger under täcket och sover en stund just när starten går, ligger under täcket med kläder på o huttrar lite trots en temperatur på över 20 grader både inne o ute. Så vilken tur att ens förnuft säger ifrån ibland, annars kanske jag proppat i mig några alvedon o simmat ändå, med följd att man kanske förstört hela semestern som börjar om en vecka. Äntligen semester säger jag då.

Så nu är Vansbro över och startnummer 4077 kom inte till start så inte heller blev loppet genomfört, trots så mycket engagemang i simningen. Men som sagt för 2 månader sen hade jag tagit det mycket personligt att inte kunna simma, nu är det inte så farligt men hade varit skönt att genomfört det. Men visst hade jag varit stolt över mig själv när jag fått medaljen som bevis för utfört lopp.
Nu får det bli träning till nästa års Vansbro, Vansbrosimmet 2012. Då ska jag gå i mål och då hinner jag träna lite mer än i år.

                                              startnr 4077 de skulle vart jag de :)

Kistan tom, sinnet fullt av känslor

Ja nu så har jag äntligen haft kraft att gå igenom min brudkista ända till botten, nu ska den bli min dotters.
Packa ner hennes handdukar och lakan. Har hittat mycket, gjort en resa genom livet, ja fann tom mitt dopbrev. Många känslor har gått igenom kropp och själ under resan i brudkistan, som att öppna Pandoras ask, gick inte att stänga när man väl lyft locket o börjat titta vad som fanns i kistan. Grattiskortet från söndagsskolan med en vacker fågel på, mina första lockar som klipptes av mitt hår. Alla konfirmationskort jag fick, ja vilken ordningsmänniska jag varit undrar om jag hittar tillbaka till den ordning o reda jag hade. Alla askar som mina smycken legat i fanns kvar med en liten papperlapp som talade om vad som legat i asken o varifrån asken kom. Mina klippdocker som jag lagt ner så många timmar på, vilket  engagemang  och fantasi som fanns därinne i min hjärna o i mitt sinne. Måste finnas därinne i min kropp o själ, gäller att hitta det o väcka det till liv igen. Ja nu ska jag inte klippa klippdockor o ge namn o lägga i telefonkatalogen sen 1976/77 en sån där blå stor en. Hittade en påse filmstjärnor, alla tackkort och julkort med foto. Vykort från all världens hörn, blandade med mina elevkalendrar och brev, något som jag ska läsa o slänga, mina innersta tankar som fanns då är inget för eftervärlden att läsa. Nu återstår en andra rensning, finns lite saker som jag ska läsa o sen kasta, ska köpa mig ett album för vykort som kommit från vänner o släkt. En pärm för tidningsurklipp, och ytterligare en för alla tackkort som kommit. Kanske jag hittar fantasin och kan få lite ordning. När jag gått igenom alla mina saker o får den ordning jag vill ha först då tror jag att jag mår 100 % bra. Ser i mina tankar vad jag vill och hur jag vill ha det, gäller att orka slänga o sortera, fundera på vad man gör med sådant man inte vill slänga. Inte kan kasta men vill att det ska finna något hem någonannanstans.

Ibland önskar jag att jag hade hjälp av någon osynlig hand som visade mig en del saker som jag inte hittar svar på men förstår att det kommer när jag gått igenom allt både i sinnet o i mina kartonger. Något jag måste igenom och är något jag måste göra själv. Mycket som jag sparar är för jag är rädd, rädd att glömma att inte komma ihåg. Men har börjat inse att man kommer ihåg det som är viktigt, sen blir man påmind om lite saker när man går igenom gamla saker, men de bästa minnena kommer man ihåg utan saker de finns därinne, därinne i värmen som finns i min kropp. Man minns med kärlek sina nära o kära, de man mist o de man har kvar. Hittade många kort med namn som inte finns längre, o vilken glädje dessa människor gett mig när de levt. Tänker på de sista åren vad många jag mist, mamma o pappa, svärmor och mostrar o morbrödrar, mina kär tant Gunvor. Tänker på sorgen men tänker med tacksamhet vad de gav mig när de levde.

Alla saftglas o kakor som jag o tant Gunvor drack och åt. Somrarna på landet, vid min mosters sommarställe. Då jag kunde ha drunknat om inte mina kära bror dragit upp mig ur kallkällan. Tacksam för livet när man tänker, samtidigt som man saknar det som var. Försöker lära mig sakna med glädje för allt som de som inte finns med mig gav mig när de var i livet. Tänka att det är skönt för en del av de jag förlorat slipper lida av de sjukdomar de led av. Slippa ur den smärta som härjade i deras kroppar som avspeglade sig i deras vackra ansikte. Vilka vackra människor som omgett mig i mitt liv, vackra både i själen o till utseendet.
Sen börjar man tänka på allt det vackra man har kvar i livet, alla vackra underbara människor man känner som fortfarande lever. Känner vilja att vilja leva igen, vill delta i livet som rullar förbi. Vill vara med o skapa min egen framtid. Vet inte än hur min framtid kommer se ut men känner att jag klarar av att vara med i min egen framtid. Vill vara med i min framtid med kraft o vilja, känner glädje i kroppen, orken kryper sakta tillbaka för var dag. Tacksam för den hjälp jag fått, att jag fått chansen att komma tillbaka och vilja att leva mitt liv igen.

Nu ska jag läsa mina brev och almenackor, se vilka fester jag varit på och om jag hade kul när jag ändå var i farten, tänker på när jag var yngre, vilken fart o fläkt det alltid var ikring oss ungdomar. Vi hade alltid mycket på gång, ja en del tål nog inte den här bloggen att man berättar. Men en del av minnen kommer ni säkert få höra när tiden kommer.

                                         Kistan tom, nu ska den fyllas med min dotters minnen.

Hittar alltid något kul när man lyfter på locket

Hade en toppendag igår, kände livslusten komma med stormsteg i min kropp, startade dagen med en kanonfrukost. För att senare kila ner till badhuset och simma, blev 112 längder(hade tänkt 120 men blev så tråkigt det sista), 2,8 km. Nöjd med resultatet och en aning om att armarna kommer vara ömma imorgon.
Cyklade hem och kilade ner i tvättstugan, härligt att den är färdigrenoverad men ingen mangel, ska man stryka allt då. Det låter inte som ett alternativ jag gillar. Hmm..får höra med min syster och hoppas på att den kommer tillbaka. Sen möblerade jag om och putsade fönster och hängde upp nya gardiner. Tvätten blev struken och en härligt god laxrätt blev tillredd.

Nu kan man undra varför man väljer och göra såna saker sommarens varmaste o kvalmigaste dag, kändes som man stått i duschen hela tiden. Men känner att nu är det dags och få rättsida på mina saker. Öppnade locket på min brudkista, oj oj va saker den rymmer. Men hittade ett förkläde som är några år, ett ovanligt förkläde. Kommer ihåg var och när jag fick det, det var på min 19 årsdag i Köping där jag gick på skolan. En rolig period i livet med många härliga människor. Men förkläde hade tillhörande kockmössa, beige med röda streck som bildade rutor, en grytvante. Mycket rolig present måste jag erkänna även om jag endast använt den en gång, men som sagt speciell då jag fick den av några av mina klasskompisar.

                                                    Visst är det lite udda, halva förklädet synes på bilden andra halvan är normal med en ficka och knyt bakom nacken.

Grävde en bit till och hittade min kjol, kjolen som fick mitt syslöjdbetyg att bli lite högre. Grå med linning, blixtlås och fickor, knapp och knapphål. Fick in allt man var tvungen att sy i ett enda plagg. I vilket fall som helst så lär jag inte kunna knappa den runt mitten igen, tittar på omkretsen på min kjol och kan inte förstå att jag bantade redan då. Morderna idealet som visar de unga flickorna hur magra man ska vara, vilket gör att många får problem med ätstörningar. Alla kan ju inte vara som en sytråd, tex jag kan aldrig bli så smal även om jag skulle svälta mig, skelettet kan jag ju inte banta bort. Tror inte jag skulle vara mig själv om jag blev för mager, lagom är bäst. Ska bli spännande och fortsätta gräva i brudkistan, hittade lite pengar synd bara att de inte är giltiga. Men jag får fortsätta studera mina saker i kistan en  annan kväll. Nu är det läggdags.

                                          Kan ni tänka er vad stolt jag var när jag var klar.