Förändringar kan vara förödande

En förändring är väl till det bättre nästan alltid, bara att när man känner sig nere och deppig så funkar inte vardagen något bra när det ständigt ändras och bestäms annorlunda.
Min vardag flyter på men vissa dagar känns förändringen som en katastrof vid första anblicken man klarar inte ta till sig det som sker och man reagerar på ett konstigt sätt. För min del känner jag tårar som bara väller upp när jag inte behärskar det jag håller på med. Är van att hjärnan fattar utan någon större ansträngning, nu måste jag tänka både en och två gånger. Beteendevetaren jag gick hos förra året sa att jag stressat sönder något i hjärnan som gör så att jag reagerar så. Börjar tror på det mer och mer och önskar att det ska läka.

Svårt att se lösningar direkt, måste ofta ventilera med någon för att kunna se det som är bra för mig och se till att det beslut jag bestämmer mig för ska fungerar. Känns så jobbigt att självförtroendet har fått sig en törn och man emellanåt inte känner något värde för någon. Tur man har de som älskar en som har överseende med mina fel och brister. Hur skulle det annars gå i livet. Ja för min del inte så bra kan jag säga. Det är tufft att leva det ska gudarna veta. Man vet vad man vill och vägen dit är krokig, man vet inte hur man ska nå dit. Ser inte klart just nu, har nog för bråttom och vill det ska ske på sekunden det jag vill. Så är det ju inte. Inte för mig i alla fall, mens man hör och ser människor som inte förstår.
Inte förstår varför man mår som man gör, finns människor som det rullar på för i livet. Inga motgångar och inga sjukdomar. Fast jag vet att någon gång händer det alla, men för en del händer det mer än för andra. Känns som jag har fyllt min bägare i livet med sjukdomar och elände. Kan bara finnas positiva händelser kvar, längtan att få vara frisk och kunna leva det liv jag vill är så stor.

Tänk att vakna en morgon och kunna studsa ur sängen, sträcka på sig och inte känna att något i hela kroppen smärtar eller gör sig påmind. Tänk vilken lycka det skulle vara. Är glad och lycklig för det mesta. Tackar för de människor som finns i min närhet och gör att min dag känns lättare. Just nu är det tur jag har en del i mitt liv. Så det finns någon mening med att stiga ur sängen på morgonen, de gör så det finns en mening att kämpa vidare.
Kämpa vidare med vikt nedgång, träningen och se till att min vardag blir så lätt som möjligt. Är inte ensam i mitt liv ändå kan jag känna mig så totalt ensam och övergiven i mina tankar när jag tänker fel. För tänker fel är precis vad man gör när man gräver ner sig och tänker för mycket. Fast jag har mycket att skylla på min ekonomi att jag mår som jag gör. Hade jag skött den bättre förra året när jag var djupare deprimerad så hade jag nog mått tusen gånger bättre idag. Det är jag helt hundra på. Var det något jag tappade kontrollen över så var det mina pengar, det har min närmsta och bästa vän fått mig att inse. Det tog tid innan jag vågade se sanningen av mina handlingar men till slut brast det och mina skygg lappar försvann.

Den kvällen jag kom till insikt med det så brast det så mycket och skammen var så stor så det kan jag inte beskriva riktigt. Att jag kunnat dölja det för mig själv är något jag aldrig kommer fatta, men inget jag kan göra något åt i efterhand säger min älskade vän. Ska nu fokusera på framtiden och se till att jag får det jag vill inom kort. Först gäller det att få ekonomin under kontroll, nummer två blir min flytt till en mindre men bättre lägenhet för mig. Inga trappor och marknivå. Ett steg i rätt riktning, trappor är ingen höjdare när ryggen värker, trappor gör en isolerad från omvärlden ibland. När man tagit sig in så kommer man inte ut igen ibland för ryggen säger stopp. Ja sen får man ta det som det kommer, en dag ska jag kunna säga att nu flyttar jag till min älskade, nu är det dags.

När kaprifolen blommar i sommar så är mitt liv helt annorlunda
det är jag säker på i skrivande stund.
Gäller att fokusera på kaprifolen, den blommar ju runt den 20 juli.