Idag kom advent tidigt redan i november, men en mycket blåsig och regnig advent. Advent ska ju vara vacker.
Och idag är det Anders dagen, gamla sägen som säger Anders braskar, julen slaskar. Så då får man se fram emot en kall jul kanske. Åtta grader varmt och solsken ute. En vacker sista novemberdag. Dottern och jag ska göra julfint då vi inte firar jul tillsammans i år. Tråkigt men det är ju så att världen rullar på och förändringarna står för dörren varje dag. Livet förändras och det gäller att göra något positivt av allt som händer även om det känns tungt vissa dagar.
Imorgon ska man få åka till Stockholm, till storstaden men inte för att roa sig, ska ta farväl av min fasters man. Känns konstigt, han har ju alltid funnits när jag levat, och då måste det vara ännu mer annorlunda för min faster som levat med honom så länge. Jag är ju unga 45 år så då kan man ju tänka sig hur det kan kännas. Delat allt i både glädje och sorg. Och konstigt att inte säga faster K och farbror P längre. Man kan ju tom adressen utantill, de har samma adress som när jag började skriva egna julkort och skicka vykort när man var ute och åkte runt i världen.
Ja det är inte lätt att se det positiva i detta, men man får minnas och glädjas över det som varit. Minnen kan skänka glädje i det svåra som man tvingas att gå igenom. Inte alltid man kan välja, fast numera ser jag begravningen som ett fint sätt att ta adjö av de människor man kommit att älska genom livet. Det är inga lätta timmar att gå igenom, men sången och minnena hjälper till att acceptera att någon lämnat en, inte kan vara delaktig i det som sker i livet längre.
Advent som var i söndags, då tände vi ljus och myste med fika tillsammans med J:s familj. Sen var det julmarknad, vilket inte var som det brukar, varmt och ingen snö höstkusar och regn. Men mysigt att gå tillsammans och bara vara.
Nu är det bara en vecka kvar till röntgen, känner viss oro över det hela, ska ju vara så trångt därinne så känslan av panik kryper närmare men man får försöka att klara av det. Det är ju ett hjälpmedel för att se vad som händer längre fram, som min vän säger " Det är bara att bita ihop", inte så lätt alla dagar men man får göra det bästa av det hela.
Ser mig omkring och inser att ryggen har ställt till oreda i min lägenhet, tänk den dag jag blir bra i ryggen, då ska inte jag sitta på en hel månad förrän allt ser perfekt ut och alla saker är sorterade och det som ska sparas på ett ställe och det som ska bort på ett annat ställe. Ska bli så skönt.
Men ska se om inte dottern kan hinna och plocka undan det värsta så vi får adventssnyggt.
Senare idag är det dags för vattengympa, får hålla mig till den sporten jag. Har provat lite annat men det funkar inte alls. Hopplöst känns det vissa dagar när hjärnan och jag är överens men kroppen säger stopp det där klarar du inte. Då sköljer en våg av besvikelse genom hela kroppen och tårarna är nära att rinna över.
Det är då man får hämta styrka och inse att man inte är gjord av sten. Man får ha ont och man får "bita ihop".
Inte klaga, man ska vara duktig. Hela tiden. Det är så man är fostrad.
Ha en skön sista novemberdag och njut av december.
1 december är den 335:e dagen på året i den gregorianska kalendern (336:e under skottår). Det återstår 30 dagar av året.
Och idag är det Anders dagen, gamla sägen som säger Anders braskar, julen slaskar. Så då får man se fram emot en kall jul kanske. Åtta grader varmt och solsken ute. En vacker sista novemberdag. Dottern och jag ska göra julfint då vi inte firar jul tillsammans i år. Tråkigt men det är ju så att världen rullar på och förändringarna står för dörren varje dag. Livet förändras och det gäller att göra något positivt av allt som händer även om det känns tungt vissa dagar.
Imorgon ska man få åka till Stockholm, till storstaden men inte för att roa sig, ska ta farväl av min fasters man. Känns konstigt, han har ju alltid funnits när jag levat, och då måste det vara ännu mer annorlunda för min faster som levat med honom så länge. Jag är ju unga 45 år så då kan man ju tänka sig hur det kan kännas. Delat allt i både glädje och sorg. Och konstigt att inte säga faster K och farbror P längre. Man kan ju tom adressen utantill, de har samma adress som när jag började skriva egna julkort och skicka vykort när man var ute och åkte runt i världen.
Ja det är inte lätt att se det positiva i detta, men man får minnas och glädjas över det som varit. Minnen kan skänka glädje i det svåra som man tvingas att gå igenom. Inte alltid man kan välja, fast numera ser jag begravningen som ett fint sätt att ta adjö av de människor man kommit att älska genom livet. Det är inga lätta timmar att gå igenom, men sången och minnena hjälper till att acceptera att någon lämnat en, inte kan vara delaktig i det som sker i livet längre.
Advent som var i söndags, då tände vi ljus och myste med fika tillsammans med J:s familj. Sen var det julmarknad, vilket inte var som det brukar, varmt och ingen snö höstkusar och regn. Men mysigt att gå tillsammans och bara vara.
Nu är det bara en vecka kvar till röntgen, känner viss oro över det hela, ska ju vara så trångt därinne så känslan av panik kryper närmare men man får försöka att klara av det. Det är ju ett hjälpmedel för att se vad som händer längre fram, som min vän säger " Det är bara att bita ihop", inte så lätt alla dagar men man får göra det bästa av det hela.
Ser mig omkring och inser att ryggen har ställt till oreda i min lägenhet, tänk den dag jag blir bra i ryggen, då ska inte jag sitta på en hel månad förrän allt ser perfekt ut och alla saker är sorterade och det som ska sparas på ett ställe och det som ska bort på ett annat ställe. Ska bli så skönt.
Men ska se om inte dottern kan hinna och plocka undan det värsta så vi får adventssnyggt.
Senare idag är det dags för vattengympa, får hålla mig till den sporten jag. Har provat lite annat men det funkar inte alls. Hopplöst känns det vissa dagar när hjärnan och jag är överens men kroppen säger stopp det där klarar du inte. Då sköljer en våg av besvikelse genom hela kroppen och tårarna är nära att rinna över.
Det är då man får hämta styrka och inse att man inte är gjord av sten. Man får ha ont och man får "bita ihop".
Inte klaga, man ska vara duktig. Hela tiden. Det är så man är fostrad.
Ha en skön sista novemberdag och njut av december.
1 december är den 335:e dagen på året i den gregorianska kalendern (336:e under skottår). Det återstår 30 dagar av året.
 |
| Glögg, decembers värmare i kyliga dagar |
Hemlagad glögg
Kock: recept.nu redaktionen TV-program: Övrigt
Visst är det roligt att kunna bjuda på glögg som du lagat alldeles själv? Det här är ett enkelt recept som ger förvånansvärt välsmakande resultat. Tänk på att kryddorna ska ligga i brännvin i fyra dagar.
Gör så här
1. Lägg kanel, nejlikor, ingefära, kardemummakärnor, pomeransskal och russin i burken. Häll på brännvin tills kryddorna är helt täckta. Förslut med tättslutande lock. Låt stå och dra i fyra dagar. Skaka burken då och då.
2. Sila av vätskan i en kastrull. Tillsätt de två flaskorna rött vin samt 2 dl av sockret. Värm försiktigt på svag värme tills sockret löst sig. Smaka av om du vill ha mer socker. Häll upp på flaska och förvara svalt. Glöggen håller sig minst tre månader men brukar vara urdrucken långt innan dess.
3. Glöggen hettas upp vid serveringen men får inte koka. Servera med russin och skållade mandlar.Tips: De blötlagda russinen kan skiljas från kryddorna och användas i en fruktkaka eller hemgjord parfait men ska inte serveras till barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar