November är nog den mörkaste månaden på hela året, har många årsdatum som anknyter till tråkiga saker just denna månad. Många förluster av nära o kära, och det späds på av mörkret som omger oss tillsammans med den bitande kylan som blåser genom märg o ben.
Men man får lära sig hitta små små glädjeämnen i mörkret så blir allt lättare. Jag har många ljus tända som lyser upp mörkret. Många runt mig som sprider ljus i mitt mörker. Kampen mot vikten är tuff, men har många som stöttar mig och hjälper mig. Bara jag själv som ska finna orken att vara ståndaktig och sluta med sockret. Har hört att det ska vara ett gift lika svårt som en knarkare som tar heroin. Ska vara lika svåra att bli av med de lasterna, kan ligga något i det. Skulle finnas antabus mot sockerberoende, något som gjorde att man fick så ont i magen när man tuggade på socker så man tänkte sig före både en och två ggr. Men nu har jag klarat mig utan socker i få se nu då. I söndags så två hela dagar, inte dåligt det inte. Och idag ska det gå bra, har en god soppa på spisen som väntar på att ätas av innan jag tar mig till jobbet. Soppa är gott i höstkylan, men snart blir det ljusare tider, då är det advent och väntan på julen är här.
Undrar hur min jul kommer att se ut i år, vi som var så många för några år sedan, det har blivit förminskat med råge julaftonssällskapet. Men det är väl så det är när man blir ofrivilligt äldre. Det är då alla förändringar kommer men man kan kanske få bra förändringar i år.
Väntar med spänning på mitt julschema, vet inte än hur jag jobbar till jul, lite oroligt blir det när man lever i ovissheten, något som inte våran chef riktigt kan förstå som det verkar. Men man får ta det som det kommer med det är ju flera som undrar, inte bara jag. Det är just nu ett litet orosmoment på jobbet, alla vill ju vara lediga men få som vara lediga i alla 3 dagarna. Önskar att jag är det i år men man får ju sällan sina önskningar uppfyllda när det gäller schemat när det kommer. Blir oftast massa diskussioner alla har något att komma med som de inte gillar med sitt schema. Men det är bara att vänta, den som väntar får se. Förhoppningsvis iallafall.
Ska besöka mamma o pappas grav till helgen, har inte varit dit på ett tag, ska bli härligt att få visa J var de ligger och var de är uppväxta. Min bror bor ju där med, så vi får se om han är hemma. Så går den helgen
med bilåkning igen. Inte bra för ryggen men men vissa saker är sköna att göra ändå för själen och då får ryggen bita ihop.
Snart är det helg och min hjärtevän är hos mig igen, saknar honom mycket när vi inte är nära varandra. Men det är en skön längtan efter hans famn, hans röst, hans lugn och hans själ. Hela han skänker mig en sån härlig känsla av trygghet och en framtidstro som är så stor.
Och mins syskonbarn kommer på besök i Torsby till helgen, det ska jagas älg igen. Den årliga jakten går mot sitt slut och boxarna är fyllda med kött från den djupa skogen.
Så går min dag mot instämplingstid igen Bäst o få i sig soppan så man får åka till jobbet.
Väntar på att få tända ljus som skänker värme och ljus i den mörka novembertid.
Men man får lära sig hitta små små glädjeämnen i mörkret så blir allt lättare. Jag har många ljus tända som lyser upp mörkret. Många runt mig som sprider ljus i mitt mörker. Kampen mot vikten är tuff, men har många som stöttar mig och hjälper mig. Bara jag själv som ska finna orken att vara ståndaktig och sluta med sockret. Har hört att det ska vara ett gift lika svårt som en knarkare som tar heroin. Ska vara lika svåra att bli av med de lasterna, kan ligga något i det. Skulle finnas antabus mot sockerberoende, något som gjorde att man fick så ont i magen när man tuggade på socker så man tänkte sig före både en och två ggr. Men nu har jag klarat mig utan socker i få se nu då. I söndags så två hela dagar, inte dåligt det inte. Och idag ska det gå bra, har en god soppa på spisen som väntar på att ätas av innan jag tar mig till jobbet. Soppa är gott i höstkylan, men snart blir det ljusare tider, då är det advent och väntan på julen är här.
Undrar hur min jul kommer att se ut i år, vi som var så många för några år sedan, det har blivit förminskat med råge julaftonssällskapet. Men det är väl så det är när man blir ofrivilligt äldre. Det är då alla förändringar kommer men man kan kanske få bra förändringar i år.
Väntar med spänning på mitt julschema, vet inte än hur jag jobbar till jul, lite oroligt blir det när man lever i ovissheten, något som inte våran chef riktigt kan förstå som det verkar. Men man får ta det som det kommer med det är ju flera som undrar, inte bara jag. Det är just nu ett litet orosmoment på jobbet, alla vill ju vara lediga men få som vara lediga i alla 3 dagarna. Önskar att jag är det i år men man får ju sällan sina önskningar uppfyllda när det gäller schemat när det kommer. Blir oftast massa diskussioner alla har något att komma med som de inte gillar med sitt schema. Men det är bara att vänta, den som väntar får se. Förhoppningsvis iallafall.
Ska besöka mamma o pappas grav till helgen, har inte varit dit på ett tag, ska bli härligt att få visa J var de ligger och var de är uppväxta. Min bror bor ju där med, så vi får se om han är hemma. Så går den helgen
med bilåkning igen. Inte bra för ryggen men men vissa saker är sköna att göra ändå för själen och då får ryggen bita ihop.
Snart är det helg och min hjärtevän är hos mig igen, saknar honom mycket när vi inte är nära varandra. Men det är en skön längtan efter hans famn, hans röst, hans lugn och hans själ. Hela han skänker mig en sån härlig känsla av trygghet och en framtidstro som är så stor.
Och mins syskonbarn kommer på besök i Torsby till helgen, det ska jagas älg igen. Den årliga jakten går mot sitt slut och boxarna är fyllda med kött från den djupa skogen.
Så går min dag mot instämplingstid igen Bäst o få i sig soppan så man får åka till jobbet.
Väntar på att få tända ljus som skänker värme och ljus i den mörka novembertid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar