Ibland ändrar sig allt, det man tror är ett vanligt ryggskott är något helt annat, det äter på psyket lite varje dag, men får styrka av en som betyder så oerhört mycket för mig. Jag hoppas han inser och förstår vilken styrka han ger mig genom att bara låta mig veta att han finns där och älskar mig.
Igår fick jag gå hem från jobbet för ryggen och armarna värkte så mycket, lite tröst i allt var att brevet som jag väntade på anlände igår från ortopeden i Karlstad. Ska bli skönt att får komma dit äntligen och man hoppas ju på underverk även om man vet att det inte sker underverk över natten.
Idag fick det bli en liten promenad, slutade där jag brukar fast idag kom jag fram innan kyrkan stängde, gick in genom porten på sidan av Fryksände kyrka, tände 2 ljus. Ett för mina nära som inte finns vid min sida på jordelivet. Och det andra för framtiden och att mitt liv för mig och mina nära ska ordna sig till det bästa. Bad en bön om att jag ska få en framtid utan ständiga smärtor i ryggen, vissa dagar är det bättre men aldrig helt utan smärtor.
Fridfullt det är i kyrkan, känns så tryggt där. Lukten och ljuset känns såväl igen. Altaret med dess vackra fönster i bakgrunden, idag kom jag o tänka på Jesus, när han blev född. Om man tittat upp på toppen av altaret så ser man stjärnan- Betlemsstjärnan som strålar så vacker och bakom det vackra fönstret som får en att tänka på Betlehem så vacker den natten måste ha varit.
Fortsätter min promenad över kyrkogården, ner till minnelunden, bänkarna står kvar där ännu. Sätter mig ner för nu säger ryggen stopp. Orkar inte mer skriker det från nedre delen av ryggraden.
Sätter mig ner på bänken och plötsligt så rinner tårarna ner i stora strömmar nerför mina kinder, känner hur de droppar ner på min jacka. Går inte att hejda, tänker på mina föräldrar ibland saknar man dem så mycket så det finns inte ord. Känns bra att låta tårarna rinna. Tänker så mycket på vad som kommer att hända inom den närmsta tiden. Vill så gärna leva mitt liv utan smärta och göra det som man vill utan att känna sig hindrad av ryggen.
Vill leva ett fullvärdigt liv med mina älskade nära och kära, min stora kärlek som jag hittat i en mas på ungdomens år..hihi. Man är ju inte äldre än man känner sig. Vill göra allt som vi pratar om, vill leva utan att ständigt bli påmind om att man inte kan göra det och man klarar inte det för det finns något som tar i och säger stopp.
Men det ska bli bättre sägs det och det får man tro på, har ju hittat livsglädjen efter en jobbig vintervår. Känns som jag kommer att gå o tända mer ljus i kyrkan det stärker mig betydligt när man inte har de man älskar nära sig.
Jag hittar både styrka och tro i minneslunden, ett ställe att gå till för att sörja när man har så långt till gravar man skulle vilja besöka. Skriver svamligt idag det känner jag, men det är ungefär så som jag känner mig idag inombords. Vet precis vad jag ska göra i min framtid men inte riktigt när och hur. Man får se tiden an som det så fint heter. Och glädjas åt det man har för dagen och hoppas kan man ju alltid på att underverk sker och man vinner drömvinsten på lördag.
Fick sms av en vän idag som accepterat sitt öde och tar det med en stilla ro som det kändes av det som han skrev. Kan bara skicka värmande tankar som stärker i det han har framför sig, mer kan man inte göra. Fast man skulle vilja göra något, men vissa saker kan man inte trolla med. Trots allt det hårda och orättvisa som sker så har jag min tro till Gud kvar, han måste ju ha någon som helst mening med det han gör.
Tänk om man vann drömvinsten på lördag, då skulle jag göra mycket gott åt andra det vet jag. Men mina drömmar blev också verkliga. Ett stort hus för barn som behöver komma hemifrån tex, som behöver trygghet och värme av människor om kan ge av sig själva utan att känna avundsjuka och se ner på andra männsiskor.
Man kan inte hjälpa andra men man kan hjälpa några, om alla tänkte så så skulle många bli hjälpta, mer än när man tänker det har ingen betydelse det jag kan göra. Men om du istället tänker det lilla som jag kan göra är bättre än inte alls.
 |
| Visst är den vacker vår kyrka |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar