Passade på att klippa mig när de jobbade på fredagen, provade spårvagen, en "liten" omväg gjorde att jag fick boka om tiden. Käkade sushi för första gången i mitt liv, något som jag bestämt mig för att jag inte gillar, snacka om förutbestämda meningar. Det är något man kan längta efter, smakade underbart.
Hade en upplevelse ute vid en koloni, mitt första besök vid en sådan, vilken underbart fridfull plats. Några dopp i en sjö, fika, provsmakning av hemgjorda likörer och som avslutning på kvällen grillat och en flaska rött.
Vilka härliga dagar, mitt liv får mer o mer kraft tillbaka att leva. Kunde jag bara få ordning på smärtorna i ryggen så skulle allt vara toppen.
Och vem myntade uttrycket ju fler kockar ju sämre soppa, skulle vilja säga ju fler kockar desto bättre soppa.
Eller vad tror ni när ni ser alla grillande händer, alla hade sitt sätt att vända köttet på, smaken blev toppen.
Dagarna i Göteborg går alltid så fort, är så med trevligt sällskap. Och man känner sig utvilad och harmonisk när man varit där i några dagar, ingen stress i kroppen, och en annan som har semester har inte heller några måsten man måste göra heller. Passade på att besöka min systerson och hans familj, en tvåveckors baby och så deras sköna dotter som är ett riktigt charmtroll. Fika och lite lek fick avsluta denna Göteborgstur.
Tåget tog mig hem efter en något rörig busstur då de bygger om så man får åka buss från Trollhättan, men man kan lugnt säga att det var ingen organisation på de hela. Men väl på tåget så hamnar bredvid en tant som hade svårt med solen, draget, ljudet och lite av varje. Hennes make stängde fönster, öppnade fönster och höll på så frun skulle vara nöjd. Tror han gav upp till slut då muttrade han att det fick vara nog.
Hemma igen, packar ur tvättar laddar för att ta en tur upp till Dalarna, Borlänge närmare bestämt. Härliga dagar där, besök på Bäsna trädgård i underbart sällskap. Tänk att man ser framtiden finnas där och helt plötsligt så är framtiden igår och man har haft underbart. En grillkväll på landet hos trevliga underbara människor. Varmt och soligt så man kunde sitta ute en lång stund på kvällen.
Tänk att man längtar till något vad fort tiden går när man är framme vid att framtiden blir nutid. Man njuter av det man längtat till och så blinkar man och då blev nutiden dåtid. Men vilka underbara minnen.
Besökte Carl Larssons gård i Sunborn, vilken konstnär han var och vilket vackert hem han och hans fru hade.
Känns så rofyllt och gå omkring och se hur de levat och pelargonerna som står i fönstret precis som den tavla man sett på så många ställen. Man kände igen det direkt man såg blommorna.
Dagarna går fort och man känner att man inte vill att de ska ta slut än. Men så är det när man har det trevligt och skönt.
Det är då man ska minnas det man upplevt med glädje och om man blundar så kan man känna lukter i näsan och få fram känslan man hade när man mår så där gott.
Sen kan man längta efter att få uppleva något så underbart snart igen.
Vilka sommar och vilken semester, trodde jag inte att det skulle bli om jag blickar tillbaka några månader då när allt såg så där svart ut. Men man får lära sig att livet är tufft och hårt, alla har något tungt att genomlida ibland men man vet ju bara hur det känns när det kommer så nära. Man känner med människor som har det svårt men kan inte se det när man inte är däruppe själv utan att man kryper på knä för att klara dagen.
Det går inte att hjälpa andra om man inte har hjälpt sig själv först, var det en vis kvinna som sa till mig en gång, trodde inte att det skulle behöva så många år för mig att förstå vad hon menade egentligen.
Man blundar och rycker på axlarna och tror man klarade sig igenom det lätt och enkelt. Istället samlas det på hög om man inte bearbetar sorgen direkt. Till slut är det så stort så man klarar inte av att ta reda på alla känslor själv. Man ska bara säga ja till hjälpen som erbjuds, det är ett svårt steg, man förstår inte själv hur dåligt man mår, man känner sig lite dum för man inte förstår själv att själen inte klarar av att ta hand om all sorg som finns därinne.
Man tror man är både lite knäpp och att det är något allvarligt fel på en. Sen så förstår man inte hur man ska få krafter till att kunna sköta hem och laga mat som man gjort förut. Så då samlar på sig lite där med,
själv stoppade jag allt i papperspåsar när jag var som sjukast i själen, de påsar håller jag på med nu. Det mesta kan man slänga direkt.
Svåra beslut när man inte vet vem man själv är.
Ser in i framtiden va bra jag mår och framtiden ser så ljus ut.
Tack alla underbara människor som finns i mitt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar