En ny vecka med nya möjligheter

Tänkt mycket o haft en så skön helg. Fridfull på landet, tyvärr lite regnig men film och en brasa var som medicin för själen. Ingen stress och inga måsten. Så himla skönt det kan vara. Och farfars byrå ja den stod kvar när jag kom hem med, kanske någon vill hämta den om jag lägger ut den på blocket.

Hör åskan lite i bakgrunden, mullrar dovt. Funderar på vad man kan behöva med sig på en liten tur till helgen, det är ju så ostadig i vädret. Och man vill inte riskera att bli sittande våt utan något ombyte. Det är ju itne direkt riskfritt för regnskurar i vårat fantastiska land. Vackra land, lyssnar har balkongdörren öppen, hör löven prassla när vinden får fatt i grenarna. Känner den friska luften strömma in genom min balkongdörr.
Finns det en skönare lukt när det luktar regn. Frisk och härlig lukt.
Så ännu en helg där man saknar sin stora familj, alla traditioner som inte kommer som de gjort under många år. Gör som på påsk tar min kära väninna med mig och så tar vi en tur till Åland. Hoppas på fint väder och god mat. Man får ju se till att skaffa nya traditioner när det gamla försvinner bort, det gäller ju att acceptera att det inte är som den en gång var. Det var ju trots allt bättre förr. Förr när man var liten och de vuxna såg till att man inte hade några bekymmer. Men de har ju gått igenom allt detta redan, ja den del får kämpa hårdare än andra.

Tänk somrarna förr, när man var liten. Turen till landet till det stora huset, de är kära minnen det. Man följde stigen ner till bryggan o hoppade i, när man var riktigt liten fick man bada med flytväst. Sen när man lärde sig simma så var det bara att dyka i det friska rena vattnet. Kvällarna på balkongen eller inne med en brasa när det regnade för mycket. Kortleken som kom fram, de vuxna som tog sig en drink. Vatten fick man bära i stora dunkar och så var det bara att bita i det sura äpplet o gå ut på det stora utedasset som låg så långt bort från huset. Kunde man förstå när man kände lukten, ett stort utedass. Var 2 holkar där, hade ju bott en stor familj i huset på den gamla goda tiden innan det blev sommarställe.

Det var min mormor o morfars hus, huset som min moster ägde när vi var små. Min mamma hade stor släkt, ja pappas släkt var stor den med men mammas var mycket större.
Men om man ska må bättre i framtiden så kanske man ska minnas dåtiden med ett leende på läpparna. Och blicka framåt och försöka se vad som finns där, ja där framme i min framtid. För det kan ju inte bli som det var förr, jag är ju vuxen nu sägs det. Men ibland funderar jag, längtar efter min kloka mamma och önskar att hon fanns kvar. Hon hade alltid kloka saker att säga. Ja hon brukade säga: " Tina du är hopplös- du blir aldrig vuxen". Tänker mycket på de orden ibland. Var ju hon som fostrade mig, hon blev kanske aldrig vuxen själv, därför hon kunde leka med barnen som kom till hennes hem varje dag när hon jobbade. Vilken 65 årig kvinna sätter sig i en sopsäck o sätter fart nerför stupet med en hög med barn i sitt famn. Bara för att barnen tycker det är så roligt o hisnande.

Ja vad kan finnas i min framtid, vad vill jag när jag blir stor.

                                           Mammas släkt o vänners hågkomst. Så vackert